enligt O
Första säsongen av den danska serien Dag & natt utspelade sig på en förlossningsavdelning och i den andra säsongen har vi förflyttat oss till barnavdelningen på samma sjukhus. Det betyder att få av karaktärerna från första säsongen finns med och det störde mig lite inledningsvis. Efter ett par avsnitt hade jag dock kommit in i serien och tyckte till slut att andra säsongen var minst lika bra som den första. Läkaren Jerry (Pål Sverre Hagen) tillhör dem som återvänder och han har också återvänt till själva sjukhuset efter att ha varit på uppdrag för Läkare utan gränser. Det blir ganska snart tydligt att han sett väldigt mycket hemska saker och det har påverkat honom rejält. Han är gift med Ella, huvudpersonen från första säsongen och hon hade kanske önskat att han stannat hemma, men inser samtidigt att hennes man måste få följa sitt hjärta och göra någon slags skillnad.
Chefen för barnkliniken heter Linda (Ann Eleonora Jørgensen) som är en riktigt tuff kvinna, i alla fall på ytan. Hon är ensamstående mamma till en tonårsson och han dyker upp som patient på kliniken, vilket självklart vänder upp och ned på hennes liv både privat och i yrket. Den hon står närmast på jobbet är psykologen Lasse (Anders W. Berthelsen) men tyvärr får han också ta ganska mycket skit. De har en komplicerad relation som vi förstår har pågått länge. På avdelningen arbetar också läkaren Pernille (Katrine Greis-Rosenthal) som miste ett barn i första säsongen och nu blivit lämnat av sin man. Det har gått ett tag och hon försöker gå vidare. Något som inte är enkelt. Läkarna är viktiga på avdelningen och i serien, men det finns också andra yrkesgrupper som får ta plats och det gillar jag. Jag är glad över att vårdbiträdet Trille (Mette Agnete Horn) kommer tillbaka även i säsong 2 och berörs väldigt mycket av hennes historia.
Dag & natt är en väldigt välgjord serie och skaparen Lone Scherfig lyckas fint med att kombinera privatliv och yrkesliv. Även om vi aldrig förflyttar oss för sjukhuset får vi ändå veta ganska mycket om karaktärernas liv och det görs på ett snyggt sätt. Patienterna får också ta stor plats och det bjuds på en hel del komplicerade fall. Jag tycker om serien och rekommenderar er att se båda säsongerna, för även om de är fristående finns det beröringspunkter. Tyvärr verkar det inte vara planerat för en tredje säsong, lite synd då jag gärna hade följt karaktärerna vidare.
Ännu ett tips på en sjukhusserie 🙂 Det tackar jag för!