Kött av David Szalay

I helgen lyssnade jag på David Szalay på Louisiana Literature och eftersom jag ganska nyss läste hans roman Kött var det lite extra intressant att höra hans tankar om skrivande i allmänhet och Kött i synnerhet. Romanen kom ut på engelska 2025 med titeln Flesh och tilldelades Bookerpriset samma år. Szalay har rötterna i Ungern och är ungersk medborgare, men han föddes i Kanada och har bott i bland annat Libanon, Storbritannien och Ungern. Numera är han bosatt i Österrikes huvudstad Wien. Bokens huvudperson István växer upp i Ungern och när vi träffar honom första gången är han 15 år. Han bor med sin mamma och de har just flyttat till ett nytt område. Det är när han får ett uppdrag att hjälpa till hos grannarna som hans liv förändras första gången. Inledningsvis hjälper han grannfrun med olika sysslor som att handla, men ganska snart förför hon honom och de inleder något slags förhållande. Det är med självklarhet inget jämlikt sådant och händelser kopplade till grannfrun får otrevliga konsekvenser för István. Vi får sedan följa hur István flyttar till Storbritannien. Inledningsvis arbetar han som dörrvakt, men får senare ett uppdrag som säkerhetsansvarig och livvakt åt en rik man och hans familj. I romanens slut har den unga pojken blivit en åldrande man och vi har fått följa honom genom livet, men bara på avstånd.

Kött är skrivet på ett väldigt annorlunda sätt. Konstaterande, nästan helt utan känslor med fokus på händelser och skeenden mer än något annat. Yttre omständigheter förändrar Istváns liv och ofta kan han inte göra annat än att acceptera situationen och leva vidare bäst han kan. Under samtalet på Louisiana Literature lyfte Szalay att han ville skriva en klassisk roman, med ett kronologiskt händelseförlopp och han har rätt i att sådana böcker är ganska ovanliga idag. Det som gör Kött ännu mer ovanlig är att vi vet väldigt lite om vad huvudpersonen tänker och känner. Det betyder inte att han saknar känslor, bara att han inte fastnar i dem och sällan visar dem. Vissa kritiker har jämfört Szalay med Hemingway och visst går tankarna till isbergstekniken när jag försöker bena ut vad Kött egentligen handlar om. På raderna beskrivs ett ganska enkelt liv, ett köttsligt liv, men under ytan finns otroligt mycket mer. Ganska många verkar också ha irriterat sig på den manlighet som Isván representerar och det har jag faktiskt svårt att förstå.

Roddy Doyle som var ordförande för Bookerprisjuryn förra året lyfte just det unika med Kött och hur den är väldigt mörk och ändå en fröjd att läsa. Jag blev väldigt berörd av Istváns öde och nästan lite överraskad av hur mycket känslor som väcktes hos mig. Vissa stunder blir jag helt överväldigad av känslor inför det fruktansvärda som Szalay beskriver, kanske för att detaljerna saknas och min hjärna spinner i väg totalt. Trots svärtan och skavet är Kött långt ifrån en nattsvart roman. Istället är det en roman om manlighet, om klass och om att inte riktigt kunna styra sitt liv. Alla människor, även Isván, är mer än ett stycke kött eller borde i alla fall ses som något mer. Samtidigt blir det tydligt att du är den du är, att livet är förgängligt och att vi ibland inte kan göra annat än att bara sätta en fot framför den andra och fortsätta framåt. Mest för att alternativet är sämre. Kött är en otroligt välskriven roman och jag är väldigt, väldigt glad över att jag läste den trots att den på pappret inte låter som en bok för mig. Tänk om jag missat en av årets bästa böcker. Jag måste också lyfta Amanda Svenssons helt fantastiska översättning, där varje ord är perfekt valt, precis som jag tänker mig är fallet i originalversionen.

Om boken

Kött av David Szalay, Albert Bonniers förlag, (2026)

Originaltitel: Flesh

Översättare: Amanda Svensson