Stortaxi

Matti, Anja, Ebba, Leo, Emanuel och Helena har känt varandra länge och umgås ganska intensivt i olika konstellationer. Matti drömmer om att slå igenom som skådespelare, men får nöja sig med att tillhöra en mindre teatergrupp som specialiserat sig på föreställningar för barn och unga. Han är sambo med Anja som är bästa vän med Ebba. Leo är Ebbas bror. Helena är egentligen främst Mattis vän och Emanuel umgås mer med Anja, men de är också vänner allihop. Ofta träffas de på baren som Matti jobbar i och att alla är inbjudna är naturligt. Sedan Helena fått barn med en före detta kollega har hon svårare att komma ifrån, men hon försöker och dottern Disa blir en del av gänget. De sex har känt varandra hela sitt vuxna liv. Faktum är att de har blivit vuxna tillsammans och att de troligen varit helt andra personer om de inte träffats.

Vem Anja hade varit utan dem gick inte att säga. Deras sätt att prata, umgås, röra sig, hade förmodligen varit helt annorlunda om de vuxit upp på skilda platser. Man talade om föräldrars påverkan på sina barn, men sällan om hur människor formas av sina vänner […] Hon var säker på att de som präglat henne mest i livet var de: Matti, Ebba, Helena, Emanuel och Leo.

När vi sågs i bokklubben Bokbubblarna i förra veckan talade vi om hur få ”vanliga” romaner som ges ut numera. Det är antingen genrelitteratur som feelgood, romance eller kriminalromaner som fyller hyllorna, eller romaner som är mer ett koncept än något annat. Jag gillar konceptuella romaner där författaren verkar testa något speciellt grepp och dra det till sin spets, men ibland vill jag bara läsa en roman som låter mig kika in hos några människor ett tag och få lära känna dem. Precis en sådan roman är Stortaxi av Flora Wiström. Författaren låter oss hänga med några vänner som närmar sig trettio, en tid som kan vara något av en brytningstid. Det är till exempel då man ska bestämma om det är dags att skaffa barn och om partnern man har i så fall är rätt person att skaffa barn med. Någonstans är det dags att skaffa sig någon form av stabil anställning och bli vuxen ”på riktigt”. Vad det nu är. Troligen är det inte att leva för nästa resa och nästa fest som alla utom möjligen Helena fortfarande gör.

Egentligen finns det varken en naturlig början och inte heller något slut på berättelsen om de sex vännerna, utan vi får helt enkelt gå vid deras sida under några månader. De turas om att berätta om sina liv och vi förstår mer och mer hur relationerna mellan dem ser ut. Något annat som blir tydligt är hur de förändras, men också hur lite de egentligen vågar förändra livet. Det är läskigt med förändringar och flera av dem riskerar att förlora vänskaper om de gör de förändringar de egentligen önskar. Ta Matti och Anja till exempel. Deras förhållande är långt ifrån passionerat och det känns som att de stannar kvar för att de är rädda att förlora varandra, men också gemenskapen med de fyra andra i gruppen. Matti och Anja är de som sätter igång flera av de förändringar som påverkar både dem och vännerna.

Stortaxi är Flora Wiströms fjärde bok, den andra skriven för vuxna och den första jag läser. Utan tvekan är det inte den sista, då författaren verkligen har både ett språk och en stil som jag tycker mycket om. Dessutom är karaktärerna riktigt väl skildrade. Det är imponerade hur verkliga Wiström gör dem och hur mycket jag bryr mig om dem. Under den tid som gått sedan jag läste ut boken har jag tänkt på karaktärerna och kanske mest på Emanuel. Jag önskar verkligen att det går bra för honom. Även de andra personerna i boken förtjänar en vardag som passar dem och då behöver de kanske våga lite mer än de gör så länge jag finns vid deras sida. Jag rekommenderar er verkligen att läsa Stortaxi och hoppas att ni kommer att tycka om den lika mycket som jag gör.