Yesteryear

I juni bestämde vi att årets sommarbok i Bubblarna skulle vara Yesteryear av Caro Claire Burke. När jag sedan läste boken i juli var den verkligen överallt. Att jag skulle skriva något ni inte redan läst om Burkes omtalade debut. Det här är i alla fall mina tankar, men först en kort sammanfattning av handlingen. Yesteryear handlar om Natalie Heller Mills, en perfekt amerikansk mamma och fru som gjort sig ett namn som influenser. I sociala medier visar hon upp ett perfekt liv på familjens farm som hennes make sköter. Deras gemensamma barn är söta och allt är så där fantastiskt som det bara blir i sociala medier.

Det hennes följare inte ser är hur hennes man visserligen tillhör en rik familj, men han är inte alls lika lyckad som sina bröder och helt ärligt håller hon med om att han är rätt kass. Hennes svärfar hjälper dem ekonomiskt, men tycker egentligen att den enda karriär som hade kunnat passa sonen är som politiker. Istället köper de en gård och Natalie kämpar för att kunna betala tillbaka det de är skyldiga makens familj. Att visa upp en polerad yta hjälper en del och på kontot syns varken lärare, barnflickor, assistenter eller andra anställda som hjälper till på gården. Livet är alltså både perfekt och långt ifrån perfekt samtidigt. Allt förändras när Nathalie vaknar upp i ett hus som visserligen liknar hennes, men ändå är helt annorlunda. Alla moderna bekvämligheter har försvunnit. Hennes man påminner om den man hon är gift med, barnen liknar hennes barn men ändå inte hennes och värst av allt är att barnet hon väntar verkar ha försvunnit. Det verkar som att Nathalie förflyttats till 1800-talet, långt ifrån det moderna influencerliv hon är van vid.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig innan jag började läsa Yeasteryear, men klart är att jag inte hade väntat mig att den skulle vara så rolig. Den inledande delen där den unga, djupt religiösa Nathalie anländer till collage och försöker forma ett perfekt framtida liv är riktigt bra. Målet är inte en examen eller ett bra jobb. Att lägga större delen av sin tid på karriären är inget som lockar henne. Istället lever drömmen om en perfekt familj och att få en sådan är viktigare än allt annat. Det är uppfriskande hur osympatisk Nathalie är och hur alla andra karaktärer blir som bifigurer i ett liv där hon spelar huvudrollen. Samtidigt går det inte att låta bli att tycka synd om henne när det liv hon byggt upp försvinner.

Det är inte konstigt att Yesteryear nått så många läsare. Boken beskriver både den nykonservatism som växer inte bara i USA, utan också hur sociala medier påverkar oss alla. Jag kan tycka att det är lite sorgligt att hemmafrusidealet lever och frodas, men Burke sätter fingret på något viktigt när hon lyfter det faktum att det är svårt att faktiskt leva som kvinna idag. Kraven är skyhöga både i yrkeslivet och i hemmet, något som självklart också drabbar män, men så länge vi inte lever i ett jämställt samhälle får speciellt kvinnor betala ett högt pris. Det här var några av sakerna Bokbubblarna diskuterade tidigare i veckan och vi enades om att Yesteryear är en läsvärd om än inte fantastisk bok som vi alla är glada att vi läste. Jag rekommenderar den verkligen.