Det här med karaktärers namn

Ganska nyss läste jag ut Mattias Edvardssons Flickorna vid altaret en bok jag tyckte om, men som ändå var lite svår att läsa. I boken fick vi nämligen lära känna familjen Odén och de är centrala karaktärer, vilket betydde att jag behövde läsa mitt eget efternamn väldigt många gånger. Det kändes lite konstigt. Mer konstigt att dela efternamn med karaktärer än att dela förnamn, då förnamn är något jag är mer van att dela (att vara född på 70-talet och heta Linda är knappast unikt) medan ett efternamn är något färre bär.

Ännu konstigare är det att Kristoffer Triumfs kommande bok Världens sämsta schaman handlar om en person som heter precis som min kusin, Henrik Hagman. Innan jag gifte mig hette jag just Hagman, men att dela både för- och efternamn med en fiktiv karaktär måste kännas märkligt. Jag kan inte låta bli att undra över hur Triumf valde namnet till sin karaktär och om han tänkt på att det faktiskt finns riktiga personer som heter precis så.

Däremot tycker jag att det är snyggt när författare gör blinkningar till andra verk som inte är helt uppenbara, Som när Helena Dahlgren döpt en av karaktärerna i Döda drömmar ö till Cordelia Backe. Ni som kan er Anne på Grönkulla vet att Cordelia är det namn Anne önskar att hon haft. Det finns säkert en massa sådana blinkningar, eller ja, jag vet att det finns sådana, men just nu kommer jag självklart inte på fler än den här. Kanske gör ni det.

Något som stör mig är när blinkningarna är allt annat än diskreta och namn som redan är ”upptagna” ges till karaktärer. Ännu värre är det när det dessutom görs en grej av att de heter just så. Det tog därför lång tid innan jag läste Kristina Ohlssons serie som utspelar sig på Hovenäset. Även om jag nu läst och uppskattat de första böckerna i serien, har jag fortfarande extremt svårt med att huvudpersonen heter August Strindberg. Det är verkligen inte fyndigt, utan endast irriterande. I en annan bok jag läste nyss fanns en sekreterare som hette Marilyn Monroe, men det var en liten bifigur och störde därmed inte så mycket. Speciellt kul eller kreativt är det däremot inte.

Nu handlar det självklart om hur ovanliga namnen är. Jag hade till exempel inte reagerat på om en karaktär hette Robert Smith, även om han är en av mina favoritsångare, inte heller om någon hette Anders Johansson eller Karin Nilsson. Det är när någon uppenbarligen har en kände namne som jag stör mig. Nu kan ju människor döpa sina barn efter kändisar och det får de självklart göra och visst är det okej om författare gör likadant med sina karaktärer. Det är bara så att jag inte är speciellt förtjust i det, men vem bryr sig om mig egentligen.

Allt ge sina karaktärer allt för svulstiga namn är inte heller kreativt, utan oftast endast irriterande. Ja, det är kul att Pippi Långstrump har en massa ovanliga namn, men det funkar inte i böcker för vuxna. Speciellt författare som skriver romance eller fantasy verkar dock älska dem och kanske är det en del av dessa genrer som jag bara måste acceptera. Det jag tycker minst om är namn som ska signalera rikedom med von eller St. i de mest orimliga konstruktioner. Eller varför inte Natalia De la Grip som i Simona Ahrnstedts bokserie. Då gillar jag nya karaktären Charlie Anderson bättre.

Har du några preferenser gällande namn på karaktärer?