enligt O
I tredje delen av Kristina Ohlssons serie om August Strindberg och de andra på Hovenäset fortsätter gamla hemligheter att komma upp till ytan. Skuggläge börjar brutalt med att en man hittas död, hängandes i ett hopptorn vid badplatsen. Det står snart klart att han inte begått självmord, utan verkar ha varit död redan då han hängdes där. Samtidigt kommer en ung kvinna till orten och hyr in sig i Fryshuset. Hon vill träffa Gunnar Vide och hoppas få veta mer om fallet med kvinnan som hittades styckad i just Fryshuset. Vi får också lära känna Oscar, en ensamstående pappa som gör allt för sin dotter Matilda. Allt utom att åka till Hovenäset, för därifrån hr han hemska minnen. Den döda mannen, den unga kvinnan och Oscar är tre personer vars öde knyts samman när tråd för tråd trasslas ut ur den härva som skapats under många år.
Något annat som är minst lika viktigt som att lösa mord är den stora baktävlingen som August Strindberg är engagerad i. Det är lite trevligt med kontrasterna som både bokcirkeln och tävlingen ger, men i just den här boken blir det nästan absurt hur viktigt det verkar vara för Strindberg att baka den perfekta vinnarkakan. Ja, jag inser att jag inte är någon bagare eller dessertmästare och det är självklart viktigt med lokala tävlingar. Ändå kan jag inte låta bli att känna att Skuggläge kanske skulle vara en relationsroman snarare än en spänningsroman. Det är förvisso spännande med det gamla fallet som gäckat polisen under många år och Ohlsson är bra på att skriva just spänning, men jag tror att hon också hade varit bra på att skriva mer renodlade romaner och därför är jag nyfiken på senaste boken Bortom broarna. Den handlar om Augusts kompis Henrik som verkar vara något av en arrogant skithög. Något säger mig dock att det finns mer under ytan.
Ja det är många kriminalserier där relationer tar över, tycker jag… Den här serien började bra, men…
Jag gillar när privatlivet får ta plats i spänningsromaner, men här blev det för mycket sådant och för lite spänning.