Där skuggorna faller

Jag har länge tänkt läsa något av Liz Moore och har med henne i Boktolvan 2026, en utmaning som faktiskt går oväntat bra i år. Nu har jag läst hennes kanske mest kända bok Där skuggorna faller och det är jag glad att jag gjorde. Moore bjuder på en spänningsroman som undersöker en familj, där gamla och nya hemligheter ställer till det. Året är 1975 och vi befinner oss på ett sommarläger i anslutning till familjen Van Laars egendom. En lägerledare upptäcker att en av deltagarna på lägret är försvunnen och eftersom flickan som försvunnit tillhör familjen Van Laar får det hela stor uppmärksamhet.

Barbara Van Laar, som flickan heter, är enda barnet till sina föräldrar. Hon föddes efter att hennes bror Bear försvann och hittades död. Under hela sitt 13-åriga liv har hon levt i hans skugga och nu är också hon borta. Barbaras försvinnande upptäcks av lägerledaren Louise, som borde ha varit på plats under natten, men inte varit det. Istället har hon lämnat ansvaret till hjälpledaren Annabel, en 17-åring som hon hittar sovandes i sin säng märkbart bakfull. Ingen vuxen har alltså varit på plats och ingen vet därför när Barbara har försvunnit. Louise har det yttersta ansvaret självklart och hennes relation med sonen i familjen Van Laar ger henne varken den status eller det stöd som hon kanske hade hoppats.

Vi får parallellt följa sökandet efter Barbara och vad som hände då Bear försvann 14 år tidigare. Hans mördare fångades och är nu död, men en seriemördare som härjade samtidigt som Bear dödades har just rymt och blir en intressant person i polisens utredning. Det är mycket som är intressant med Där skuggorna faller, men det Moore är extra skicklig på är att skildra karaktärer och deras relationer. Boken är fylld av trasiga människor och minst sagt ansträngda relationer. Jag tycker också verkligen om böcker som verkligen grottar ner sig i dysfunktionella familjer och det här är en riktigt bra spänningsroman om just det. Långsam och vindlande, men samtidigt spännande och fascinerande. Riktigt sorgligt är det att läsa om Barbaras mamma som redan mist ett barn och nu måste uppleva ännu en förlust. Här lyckas Moore verkligen beskriva den bottenlösa sorgen i att förlora ett barn. En sorg jag aldrig vill uppleva och knappt kan föreställa mig. Läs Där skuggorna faller, men var beredd på att den väcker starka känslor.