enligt O
Flickorna vid altaret är tredje delen i Mattias Edvardssons serie Brottsplats Söderslätt. Vi tas än en gång tillbaka till 80-talet och får återse Gunni och hennes kollegor. När en flicka hittas död i den församling som Gunnis syster Gerd tillhör får hon dock ta ett steg tillbaka och lämna utredningen till chefen Hasse och nya kollegan Jytte. Inledningsvis tyder allt på att flickan begått självmord, men en utredning öppnas ändå. Att Guns man Karl-Fredrik leder det som får betraktas som en sekt, en utbrytargrupp från Jehovas vittnen, gör att inte bara polisen, utan även Gunni, är orolig över hur livet i gården utanför Södra Åby är. I förra boken Vykort från en mördare räddade Hasse och Gunni Gun och hennes pojkar från Karl-Fredrik och Gunni är verkligen inte nöjd över att systern återvänt till sin man.
Att skildra en extrem, kristen sekt är kanske inte så unikt, men jag tycker att Edvardsson undviker de flesta klichéer och istället försöker beskriva hur löftet om en gemenskap kan vara viktigare än i princip allt annat. Visst är Karl-Fredrik en skruvad figur, men vi vet att det finns människor som utnyttjar andra och han är definitivt en sådan. Mer intressant är det kanske att läsa om Gunnis kamp för att få systern att lämna sitt destruktiva förhållande. Hon försöker hålla sig så när Gun och barnen som det går, men det är svårt när det pågår en polisutredning. När Gunni för första gången skaffat ett eget hem och har plats för dem alla tre önskar hon verkligen att systern lämnar sitt äktenskap en gång för alla.
Något som också hände i Vykort från en mördare var att Gunnis förhållande med kollegan Valter tar slut. Han har nu fått jobb på den nyinrättade Länskriminalen och försöker hitta styrfart i sitt liv. Som första uppdrag får han att undersöka trafficking i Malmöhus län och självklart finns det beröringspunkter mellan fallen han och polisen i Trelleborg arbetar med. Mattias Edvardsson är en kompetent författare som får ihop alla trådar på ett skickligt sätt. Jag tycker dessutom om både karaktärerna och miljön i Brottsplats Söderslätt. Balansen mellan att beskriva fallen och polisernas liv är bra och jag tycker faktiskt att Flickorna vid altaret är bäst i serien hittills, med Gravglänta som god tvåa.
Om boken
Flickorna vid altaret av Mattias Edvardsson, Bokförlaget Forum, (2026)
Tredje delen i serien Brottsplats Söderslätt
Jag tyckte allt att de fyra böckerna i Lundasviten var väldigt imponerande och vet att jag tänkte att de rimligen kommer bli svåra att överträffa. Men denna serie kring Söderslätt håller med råge lika hög klass och är minst så raffinerad och väl underbyggd som den tidigare serien. Inte minst upplever jag att författaren är mästerligt bra på att beskriva komplicerade relationer mellan människor, inklusive sånt som ligger i luften men som blir outtalat, eller delad hjälplöshet och längtan av olika slag. Och det gäller både för den sektliknande grupp som är central i berättelsen och för relationerna mellan flera av de poliser som jobbar med fallet eller på annat sätt är involverade. Det är inga lättsamma böcker Mattias Edvardsson skriver. Men bra och viktiga.
Gillade dem också, men tycker nog ännu mer om nya serien även om den egentligen är mer ”klassisk” och genretypisk.