The Correspondent

The Correspondent, Korrespondensen på svenska, av Virginia Evans tilldelades Women’s Prize for Fiction tidigare i år och trots att jag sällan gillar brevromaner, hade jag höga förväntningar på den. De infriades till viss del. Evans bok är ingen fullpoängare för min del, men den växer och jag imponeras av författarens skicklighet. De brev vi får ta del av är skrivna av Sybil Van Antwerp, en 73-årig kvinna som lever ett stillsamt liv. Hon skriver till sin bror Felix, sin bästa vän Rosalie och andra mer eller mindre närstående, men också till författare vars böcker hon läser. Att svara på de brev hon får har blivit en daglig rutin och en viktig del av hennes liv. Genom breven håller hon kontakten med omvärlden, men håller den samtidigt på avstånd. Hon umgås med sina två väninnor Trudy och Millie och ibland pratar hon snabbt med grannen Theodore. Hennes son Bruce kommer förbi ibland, medan dottern Fiona bor i London. Sybil är helt klart en person som har lättare att uttrycka sig i skrift. Vi får också veta en hel del om henne genom det andra skriver, kanske främst brodern Felix som bor i Frankrike tillsammans med sin man Stewart och ständigt bjuder in sin syster på besök.

Det tar lite tid innan jag kommer in i The Correspondent och till viss del handlar det just om distansen som Sybil skapar till sig själv. Hon skriver om sitt liv, men det blir aldrig speciellt personligt. Ju fler brev jag läser, desto mer lär jag känna henne och snart inser jag att den här äldre damen har ett spännande liv bakom sig. Mest undrar jag över det långa brev hon skriver, men aldrig skickar. Det som återkommer med jämna mellanrum. Annars tycker jag mest om brevväxlingen med Harry Landy, son till domaren James Landy. Han är en lillgammal pojke som skriver enligt ett strikt schema och som tycks uppskatta att få en vän i Sybil. Genom hans pappas brev får vi veta mer om Harry, men också om Sybils tidigare karriär inom juridiken.

Trots min inledande tveksamhet måste jag säga att The Correspondent är en riktigt charmig bok och Sybil en intressant karaktär. Brevformen fungerar oväntat bra, kanske främst för att Virginia Evans är skicklig på att binda samman breven till en helhet, pusselbit för pusselbit, eller snarare brev för brev. Hon lyckas forma Sybil och hennes närstående genom att ge dem en unik röst, trots att denna röst nästan uteslutande används i skrift. Det är skickligt. Veckor efter jag läst ut boken tänker jag fortfarande på Sybil nästan dagligen och kanske ännu mer på Theodor, den charmiga grannen som söker kontakt via korta meddelanden och omtänksamma presenter. Sammantaget är The Correspondent en bok som är värd all uppmärksamhet och den kommer att stanna kvar hos mig länge.