enligt O
Perfektion av Vincenzo Latronico nominerades till Internationella Bookerpriset 2025 och kom i svensk översättning av Johanna Hedenberg i juni. Romanen utspelar sig i Berlin där paret Anna och Tom bor. Efter flera år i staden har de skapat sig ett näst intill perfekt liv i en näst intill perfekt lägenhet och när de reser tillbaka hem berättar de om allt de lyckats med medan andra hyr deras lägenhet. Latronica beskriver ett ganska ytligt liv där behovet av att visa upp en perfekt fasad är viktigare än allt annat. Livet sok expats i Berlin gör kanske Anna och Tom mer intressanta, men frågan är om de lyckliga eller för den delen om det spelar någon roll.
Det är tidigt 2010-tal och både Anna och Tom är ”digitala kreatörer”. De skapar det kunderna vill ha och de har koll på vad som är inne. I alla fall till en början, men ju längre tiden går verkar de tappa sin identitet som unga och nyskapande. Det perfekta liv de byggt upp blir liksom platt och tråkigt och det hjälper inte att de försöker städa bort allt som kan stöka till den perfekta ytan. Berlin som stad förändras också och perfektionen sprider sig i tidigare personliga om än lite slitna kvarter.
Jag fascineras av det liv som Vincenzo Latronico beskriver i Perfektion. Han är på samma gång väldigt distanserad och lika personlig. Mina tankar går till Edith och Julian av Naoise Dolan som delar både det konstaterande språket och perspektivet med expats som försöker passa in. Det Anna och Tom verkligen inte vill är att bli som vännerna som stannade kvar. De som nu är gifta och har barn. De som bor nära sina föräldrar. Svaret på frågan om vad de vill ha är inte lika självklart.
Om boken
Perfektion av Vincenzo Latronico, Albert Bonniers förlag, (2026)
Originaltitel: Le perfezioni
Översättare: Johanna Hedenberg