Rebellerna

I Rebellerna tar Lukas Moodysson sin film Tillsammans och vrider den några varv till för att skapa en helt absurd verklighet. Eller fel, han skapar den inte utan skriver om den svenska rebellrörelsen som 1968 organiserade sig i hemliga celler med målet att genomföra en revolution i Sverige. Förebilden var Mao och hans Kina. Vi får träffa Monica som 1968 blir en del av rörelsen via Tobias, en konststuderande som hon blir förälskad i. När hon introduceras för Rebellerna känns det som att hennes liv äntligen får mening. Hon blir en del av en rörelse som vill förändra och som har en tydlig idé om hur ett bättre land ska skapas. Gradvis förändras gruppen från att vara en ganska lättsam sammanslutning med fokus på kollektivet, till en extrem rörelse där medlemmarna tvingas ge upp allt för att få tillhöra gemenskapen. Detta inkluderar barnen, som skils från föräldrarna och sätts i speciella barnceller. Monica själv går från att vara en i mängden, till att bli en totalt skrupelfri ledare. Radikaliseringen är ett faktum och det är skrämmande hur människor verkar förändras utan någon som helst reflektion.

I nutid har Monica hunnit fylla 80 år. Hon är pensionerad psykolog och hennes liv har påverkats av de månader 1968 då hon tillhörde Rebellerna. Vissa saker ifrågasätter hon, medan andra försvaras. Just greppet att låta huvudpersonen reflektera över sitt eget liv är effektfullt. Hon kallar sig fortfarande socialist, men gillar verkligen inte Zoran Mamdami som hon anser är en fejksocialist. Moodysson lyckas bra med att skildra både den inledande entusiasmen och den fruktansvärda upplösningen. Som med all fanatism är det svårt att förstå hur människor kan spåra ur så fullständigt, men jag har inte svårt att förstå vad som lockade med Rebellerna inledningsvis. Det är därför det blir ännu mer intressant att få Monicas nutida tankar kring det som hände 1968.

Lyssna gärna på P3 Dokumentär om Den svenska rebellrörelsen som fyller på Moodysons bok med fler röster. Vissa saker känns också igen från boken. Klart är att medlemmarna i Rebellerna går från idealister med framtidstro och en dröm om att skapa en bättre värld, till fundamentalister som inte drar sig för att använda våld för att nå sina mål. USA är roten till allt ont, medan Kina är landet de har som förebild. De dyrkar Mao som en gud och med tanke på läget i Kina 1968 känns det extra absurt, men Kulturrevolutionen inspirerade och de hade självklart inte facit på samma sätt som vi har nu. Både Monica och de som intervjuas i dokumentären tycker att det är rätt att straffa andra med våld om syftet är att forma dem till maoister. Allt gammalt måste bort för att kunna skapa den nya, perfekta värld som Mao ska styra. De drogs med i en gemenskap som från början lyfter dem och gör dem lyckliga, men snart börjar bryta ner alla som var en del av gruppen.

Rebellerna är en fascinerande roman som ibland är lika spännande som en thriller. Som tur är blandas svärtan med en hel del humor, för utan den hade läsningen troligen blivit allt för tung. Jag lyssnade på Rebellerna, fint inläst av Jessica Liedberg som spelade Anna i Tillsammans. Ändå önskar jag att jag istället läst boken, då det är många personer att hålla koll på. Visserligen finns det en poäng med att det ibland är svårt att skilja de olika rebellerna åt, men varje individ är ändå betydelsefull. Det här är en bok som hade varit intressant att diskutera med andra. Det är lätt att avfärda Rebellerna som galna extremister, men det är också farligt att inte se deras drivkraft och de mönster de faller in i. Beskrivningen av radikalisering handlar i detta fall om vänsterextremister, men hade kunnat handla om vilken totalitär grupp eller sekt som helst. Den stängda gruppen blickar inåt och bekräftar varandra, medan det negativa och det ifrågasättande försvinner.