Skymningskören

Igår hade Bokbubblarna sommaravslutning och boken vi diskuterade var Skymningskören av Tina Norin, en författare jag ganska nyss upptäckt och vars debut Mjölkharen blev en riktig favorit. Skymningskören är ännu mer förankrad i Göteborg och även den här gången bjuds vi på en berättelse i flera tidsplan. I nutid har Ebba lämnat över gården till sin son och istället börjat plugga till journalist i Göteborg. Hon är mycket äldre än de andra studenterna och känner sig både utanför och misslyckad. Utbildningen är svårare än hon trott och klasskamraten Nils är den enda som pratar med henne. Dessutom bor hon i en liten andrahandslägenhet i Majorna och hon trivs sådär. Som om det inte vore nog är det februari i blåshålet Göteborg, med allt vad det innebär med kallt reg på tvären och andra trevligheter. Lite bättre blir det när kontakten med farbror Rolf blir mer intensiv. Han har varit Ebbas fasta punkt i livet sedan hennes föräldrar omkom i en bilolycka och att vara nära honom är det klart bästa med att vara i Göteborg. Hennes bror bor där visserligen också, men deras relation är i princip obefintlig.

Just beskrivningen av Ebbas studier och liv i Göteborg är synnerligen eländigt, men det blir mer fart när vi förflyttas bakåt i tiden. Huvudpersonen i den berättelsen är Ebbas farfar Thore som mystiskt försvann under andra världskriget. Berättelsen om honom börjar på midsommarafton 1935 då han tagit motorcykeln från Göteborg till Karlskoga för att träffa Miriam, flickan han är kär i. Efter festen hittas en ung kvinna död. Hon heter Lily, är syster till Miriam och dessutom Thores vän. Senare får vi följa Thores liv i Göteborg, där han gifter sig med Karla och öppnar en framgångsrik fruktaffär i Linnéområdet. I nutid söker Ebba efter information om sin farfar och i sin farbror Rolfs hus i Strömmensberg hittar hon en hel del. Rolf bor kvar i sitt föräldrahem och på vinden finns ett hemligt rum som innehåller en utredning farmor Karla gjort om tre döda, unga kvinnor. På en av väggarna finns också ett meddelande på norska som lyder: ”Help meg! Vær så snill, hjelp meg!”

Det är svårt att kategorisera Skymningkören. Dels är det en spänningsroman där både de döda flickorna och Thores försvinnande ingår. Det är också en berättelse om Göteborg mellan 1935 och 1945 och kanske är det den delen jag tycker mest om. Nutidsberättelsen om Ebba, Rolf och Nils har betydelse för att knyta samman de olika dåtidsberättelserna och även om jag tycker minst om den lyckas Norin skapa en snygg helhet. Om jag hade fått bestämma hade boken gärna fått fokuserat mindre på Ebbas 50-årskris och mer på Thore och Karla. Klart är att Norin är en riktigt skicklig författare och även om jag tyckte mycket om Mjölkharen, måste jag säga att Skymningskören är ännu smartare konstruerad. Jag ser verkligen fram emot att läsa fler böcker av Norin och hoppas att hon fortsätter att skriva om Göteborgs historia. Även om jag brukar hävda att historiska romaner inte är min grej, tycker jag väldigt mycket om Skymningskören.