Ett annat ord för mord

Ett annat ord för mord är den första boken jag läser av Frida Gråsjö och dessutom är det den första boken i en ny serie som heter Korsordsmorden. Vi tas med till Åmål i mitten av 80-talet och får lära känna hyresgästerna i Vågmästaregården. Huset ägs av tidningsägaren John Jones och bland hyresgästerna finns hans son Benji, dennes flickvän Sussie som är assistent till korsordsmakaren Roberto, även han boende i huset. Flera andra anställda bor där också, som Catrine vars dotter Olivia just flyttat tillbaka efter en utlandsvistelse. I huset bor också korsordsmakaren Karla-Marie, kallad KM. Tidigare var Sussie hennes assistent, men nu har hon gått över till konkurrenten Roberto. Korsord är helt klart allvarliga och viktiga saker i Vågmästaregården liksom i boken. När Olivia hittar Sussie död i hissen blir alla hyresgäster misstänkta och även om polisen utreder fallet kan KM inte låta bli att starta sin egen undersökning. Olivia blir hennes assistent både gällande korsordsmakeri och mordutredning.

Korsordsmorden beskrivs som en mysdeckarserie, men jag vet inte om jag tycker att det är så där jättemysigt med en bok som innehåller flera mord. Upplägget är en blinkning till pusseldeckargenren och likt Agatha Christie är både det slutna rummet och det avslöjande samtalet där misstänkta samlas och den skyldige avslöjas viktiga inslag. Så långt allt gott. Det jag däremot har svårt för är allt fokus på korsord. Det känns lite väl otroligt att två av världens bästa korsordsmakare bor i ett hus i lilla Åmål och ännu mer otroligt känns det att korsord skulle vara en så väldigt stor grej som det beskrivs i boken. Här kan jag mycket väl ha fel, mina kunskaper om korsord är minst sagt begränsat, men intrigen känns inte så trovärdig. För den som älskar korsord kanske det är en mer lyckad historia. Det andra jag stör mig på är alla ganska klumpigt infogade tidsmarkörer. Många författare återvänder just nu till 80-talet och visst är det då naturligt att vilja skapa en miljö där det blir tydligt vilken tid det är. Det är dock en konst att få in tidsmarkörer på ett trovärdigt och smidigt sätt och i det här fallet känns det tyvärr mest krystat.

Första delen av Korsordsmorden funkade relativt bra som ljudbok och det fanns en del karaktärer jag gillade i boken. Som helhet var det dock inte min kopp te, kanske för att korsordsdelen tog så enormt mycket plats. I efterordet beskriver Frida Gråsjö hur hon själv träffat korsordsmakare och blivit helt fascinerad av deras arbete. För den som gillar korsord lika mycket kan Ett annat ord för mord med säkerhet bli en bättre läsupplevelse än det blev för mig. Idén är helt klart annorlunda.