enligt O
Hand i hand av Johan Ehn är uppföljaren till fantastiska Kollokillen från 2024. Det har hunnit bli höst och Robin ska börja högstadiet på skolan där Ludvig redan går. De är ett par, men har inte riktigt bestämt sig för hur öppna de ska vara på skolan. Ibland är Robin rädd för att deras olika åsikter om förhållandet ska skapa konflikter och att ha en pojkvän är både härligt och lite läskigt. Livet i den nya skolan flyter på rätt bra och Robin är nöjd med livet. Något som skaver lite är dock att han inte har någon kontakt med sin pappa och sökandet efter sitt ursprung är en ny tråd som löper genom boken. En tråd som tar en oväntad vändning.
Det fina med Johan Ehns böcker om Robin och Ludvig är att de beskriver livet som homosexuell på ett lagom komplicerat sätt. Visst funderar Robin på vem han är och hur han uppfattas, men det är aldrig så att han skäms eller känner att livet är hemskt. Hans mamma är bra, Ludvigs föräldrar är bra och även om han alltid är lite orolig innan han berättar för någon om sig och Ludvig blir det oftast ingen stor grej. Det betyder inte att Hand i hand är överpositiv eller för rosaskimrande, utan Ehn ger istället hopp till den som ännu inte vågat komma ut och visar att det faktiskt är så att de flesta reagerar bra. Inte alla, det är också verkligheten, men många. Det gäller ”bara” att hitta sin grupp med människor som låter en vara sig själv.
Hand i hand är en av de nominerade böckerna till Barnradions bokpris 2026 och det är en bok jag verkligen hoppas når riktigt många läsare. Om jag hade arbetat på mellanstadiet skulle jag använt Ehns böcker i undervisningen och faktiskt fungerar Hand i hand att läsa fristående, även om den kanske blir ännu bättre om man läst Kollokillen och lärt känna Robin och Ludvig.
Om boken
Hand i hand av Johan Ehn, Lilla Piratförlaget, (2025), 288 sidor
Foto: Ola Kjelbye