enligt O
Schimpanserna vid Point Nemo är Cecilia Klangs nya, fristående roman som beskriver en komplicerad relation mellan en dotter och en pappa. Kanske är det inte relationen som är det mest komplicerade, utan snarare dottern Lisa. Hon är 45 år och lärare. Inte något speciellt med det, men att hon bor hos sin pappa, om än i ett separat hus på tomten. Pappa Rolf har just fyllt 80, något som får honom att oroa sig ännu mer för sin dotter och hennes situation. Inte blir det bättre när Lisa blir avstängd från skolan hon arbetar på efter en konflikt med en elev. Rolf ser sin chans och bjuder med sin dotter på en resa och hon följer motvilligt med. Det är lätt att tro att det här ska bli en solskenshistoria om en far och hans dotter som hittar tillbaka till skuggan av en dödlig sjukdom, men Cecilia Klang kan bättre än så. Den resa hon tar med oss på blir definitivt inte bara njubar.
Det finns mycket jag tycker om med Schimpanserna vid Point Nemo, men det som stör mig lite är Lisa, en karaktär jag har enormt svårt för. Hon är egoistisk, elak och iklädd en enorm offerkofta. Ändå lyckas Klang få mig att läsa vidare och även om det inte sällan är smärtsamt att följa Rolf och Lisa lyckas de krypa under huden på mig. Det är upplagt för en fortsättning och även om jag är lite kluven till att alla böcker verkar inleda en längre serie, kan jag se att det finns med för Klang att berätta och jag kommer att läsa vidare om jag får chansen.
Om boken
Schimpanserna vid Point Nemo av Cecilia Klang, Bokförlaget Polaris, (2026)