enligt O
Moa Backe Åstots senaste bok Det är om dig jag skriver är en diktroman, vilket gör att läsningen riskerar att gå snabbt. För den som låter de korta dikterna få landa ordentligt väntar dock en läsupplevelse utöver det vanliga. Vi tas med till en högstadieskola där vår huvudperson går sista terminen i nian. I klassen, ja även på skolan, har alla sina färdiga roller och att vara förälskad i någon som har en helt annan status är inte okomplicerat ens på avstånd.
liten plats
liten skola
liten klassäven när jag
inte tittar på dig
finns du där
i ögonvrån
Vi får läsa dikter om att följa någon i hemlighet på sociala medier. Utan att gilla eller kommentera eller ens följa officiellt. Hur det är att tänka att ni nog är ganska lika, men att ingen riktigt förstått det ännu. Hur en genomgång om kärlekens kemi på NO-lektionen, en lektion om buddismen, något som sker på skolgården, eller en hand som snuddar en annan på hemkunskapen kan få en att både längta efter att få vara nära och att det ska bli höst så att ni går på olika program.
du och jag
har samma blodgrupp
när vi testar
på biologiningen annan i rummet
är som vimen alla vet
att du och jag
inte hör ihopjag lovar
jag vetlåt mig bara ha
min tankelek
Det vore fel att säga att Moa Backe Åstot går från klarhet till klarhet, då alla hennes böcker varit bra på sitt sätt och egentligen är rätt olika. Samtidigt är det just det hon gör. Debuten var fantastisk, men frågan är om den senaste boken inte är det bästa hon skrivit ändå. Om Himlabrand fokuserade på miljö och sexualitet och Fjärilshjärta var mer drömmande och introvert, blir det verkligen så att Det är om dig jag skriver kan ses som ett naturligt steg mot något mer vagt i fråga om tid och plats, men sylvasst och precist när det kommer till känslor. Varje ord går rakt in i mig och alla känslor huvudpersonen känner blir också mina. Det som vill ha målande beskrivningar har ingenting att hämta här, men det har den som uppskattar ett vackert och precist språk och en berättelse om kärlek som verkligen känns universell.
fem veckor kvar
med digjag vill stanna
och springa
Om boken
Det är om dig jag skriver av Maja Backe Åstot, Rabén & Sjögren, (2026)
Foto: Carl-Johan Utsi
Fast, prosalyrik är det ju inte…? En versroman snarare?
Jag hade gärna sett att den haft mindre universella anspråk, tror jag. Att språket varit precist OCH specifikt.
Du har helt rätt i att jag har fel, det korrekta begreppet verkar vara versroman eller diktroman. Hade missuppfattat prosalyrik. Däremot håller jag inte med dig angående tonen, utan tycker att det allmänna tilltalet gör boken bättre att vem som helst kan inkluderas.