Vi måste få lov att ha åsikter

Ibland tappar jag hoppet om samtiden, men faktiskt aldrig när jag befinner mig i den väldigt skyddade världen som bokbloggar och bokkonton i sociala medier erbjuder. Någon gång ska dock vara den första och nu tycker jag att diskussionen om recensioner och åsikter om böcker har spårat ur. Det handlar om inlägg om böcker som inte levde upp till förväntningarna och snackisar som man inte förstår storheten med. Sågningar om man så vill. Jag skrev själv ett sådant inlägg för ett tag sedan och lyfte där ett antal mycket populära böcker som jag verkligen inte tyckte om. Det står jag helt för och jag tycker inte det är det minsta problematiskt.

Att jag inte tycker om en bok som många andra älskat säger ingenting varken om boken eller för författaren som skrivit den. Det säger inte heller något om huruvida jag som inte gillar boken eller någon som älskar den har rätt och definitivt ingenting om kvaliteten på deras smak. Smak är smak och den måste få både delas och diskuteras. Att kalla det för kränkande, eller ännu värre för hat, är att devalvera orden helt otroligt mycket. Att skriva negativt om böcker av väldigt populära författare som Colleen Hoover eller Delia Owens är varken något som kränker dem eller för den delen deras läsare. Ändå får jag känslan av att det som gör vissa upprörda är att de upplever att deras boksmak blir ifrågasatt och därmed deras person. Så är det självklart inte.

Ibland älskar jag böcker som många avskyr eller avfärdar som banala. Det förstör inte min läsupplevelse. Jag läste till exempel Alkemisten av Paolo Coelho vid precis rätt tillfälle och även om jag inte alls tyckte om de andra två böckerna jag läst av honom minns jag fortfarande Alkemisten med värme. Inte heller att den av många ses som en riktigt kass läsupplevelse gör min mindre värd. Här handlar det kanske mer om tillfälle än om smak, men oavsett så står jag för att jag tyckte om en bok som sågats friskt av andra. Ibland är kanske tillfället istället fel och det kan påverka läsupplevelsen. Att jag inte alls uppskattade den bok jag läst av Ali McNamara, att jag inte läst ut Kallbaderskan bland fjällen eller att jag tvärtom älskade böckerna om Katthotellet och verkligen uppskattar allt av Emily Henry betyder inte mer än att vissa böcker faller mig i smaken och andra inte.

Günther Grass tilldelades Nobelpriset i litteratur och hans Blecktrumman är något av det värsta jag läst. Betyder det att jag har rätt och nobelkommittén har fel? Självklart inte. Det betyder inte heller att jag på något sätt har fel som inte uppskattar en framgångsrik roman av en prisad författare. Att jag tycker att August Strindbergs Röda rummet har åldrats ganska dåligt och därför inte är relevant idag är inte heller ett försök att sprida hat. Faktiskt måste jag också få skriva att jag slutat läsa Lars Keplers böcker då jag tycker att de är både dåligt skrivna och onödigt våldsamma. Det handlar om smak, inte om en objektiv värdering av litteratur.

Är det något som gör mig upprörd är det inte inlägg om böcker som inte passar en läsare eller ens en sågning av en bok, utan den märkliga åsikten att det inte är okej att uttrycka sina negativa tankar om en bok. Det må vara barnsligt att lyfta böcker som man tycker är kassa, men det är inte en kränkning och det handlar inte om att sprida hat. Tvärtom tycker jag att det är rätt kul att en gång för alla få bekräftat att smaken verkligen är som baken. Dessutom tycker jag att utmaningen i fråga helt klart undvikit att gå över gränsen för vad som kan anses vara okej då ingen osäker, svensk debutant på något sätt har sänkts. Istället handlar det om författare som verkligen har lyckats och som sålt massor. De överlever. Om allt vi fick läsa var hyllningar vore bokvärlden väldigt tråkig och är det inte så att all reklam är bra reklam?

Något jag funderat mycket över sedan den här diskussionen briserade (igen) är vem jag egentligen skriver för och svaret är enkelt. Främst skriver jag för mig själv, för att minnas det jag läser och för att jag tycker om att sätta ord på mina tankar om det jag läser, ser eller funderar över. I andra hand skriver jag för mina läsare och jag har som mål att bjuda er på varierade inlägg och texter om kultur, som förhoppningsvis kan inspirera någon. Visst är det trevligt när en författare blir glad över en positiv recension, eller ett förlag hör av sig och frågar om jag vill läsa en bok, men det är inte för dem jag skriver. Mina inlägg är inte reklam och recensionsböcker garanterar inte en positiv recension eller ens en snygg bild på Instagram.