Fem snackisar jag inte gillade

På Instagram har diskussioner om bristen på sågningar briserat igen. Med jämna mellanrum brukar det faktum att bokkonton ofta hyllar böcker ifrågasättas och så har det varit sedan bokbloggar slog igenom för nästan 20 år sedan. Jag kan hålla med om att konton som handlar om böcker ofta är positiva och att det finns en risk att det blir ytligt hyllande av böcker mer än något annat. Speciellt om inläggen på Instagram mest är en snygg bild och en baksidestext eller, kanske ännu värre, om ett inlägg på en blogg bara består av baksidestexten. Det senare är ovanligt numera ska sägas, då bloggare som körde den strategin antingen försvunnit eller förflyttat sig till Instagram. En naturlig förklaring till att jag sällan sågar böcker är att jag sällan läser ut en bok jag tycker är riktigt dålig. Som enskild bloggare kan jag inte läsa alla böcker som kommer ut och eftersom det är en hobby och inte ett jobb att skriva om böcker,väljer jag själv vad jag vill läsa. Då blir det oftast böcker jag tror att jag ska gilla. Däremot händer det att jag läser riktiga snackisar och verkligen inte gillar dem. Idag listar jag fem sådana.

Jag gillar flera av Sally Rooneys böcker, men den senaste Intermezzo tillhör inte dem. Maken till seg historia får man leta efter och jag hade troligen inte tagit mig igenom boken om den 1. Inte varit skriven av just Sally Ronney och 2. Varit en bokklubbsbok. Ingen av karaktärerna var intressanta och jag brydde mig över huvud taget inte om vad som hände med dem. Dessutom är jag helt ointresserad av schack, vilket knappast gjorde det bättre.

Även Fredrik Backman har skrivit böcker jag tyckt om, men för varje bok har hans språk blivit lite mer överdrivet och i senaste Mina vänner är det så många metaforer och onödiga utvikningar att jag bara blev trött. Dessutom är boken fylld med klichéer och är helt klart onödigt sentimental. Nästa bok av Backman är jag inte säker på att jag kommer att läsa.

När en författare slår igenom rejält brukar förlagen ofta ge ut tidigare böcker och de är långt ifrån alltid speciellt bra. Det gäller till exempel Taylor Jenkins Reids Äkta kärlekar som publicerades första gången 2016 och kom ut på svenska 2023. Berättelsen om Emma som är tillsammans med Sam, men återfår kontakten med sitt ex Jesse är otroligt smörig och gör mig mer irriterad än något annat. Emma beter sig nämligen som ett riktigt as.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens blev vald till Årets Bok 2020, men det var inte årets bok för mig. Inledningsvis var en helt okej om än med lite väl mycket fokus på huvudpersonens utseende, men när det gick från att vara en berättelse om en ung kvinna som lever nära naturen till ett bli en märklig kombination av Den blå lagunen och en rättegångsthriller blev det för mycket för min smak.

”Alla” verkar läsa och älska Colleen Hoover och det var därför jag läste hennes genombrottsroman Det slutar med oss. Egentligen borde jag fattat att det inte skulle vara något för mig, men jag ville ändå läsa något av författaren som ofta dyker upp i mitt klassrum när eleverna får välja egna böcker att läsa. Boken handlar om Lily och Ryle som inleder ett förhållande och för att visa hur passionerat det är bjuder Hoover på en orgie i rätt kassa sexscener. Det är dessutom ett destruktivt förhållande och jag vet inte om den är mest kvinnofientlig eller mansfientlig då alla könsroller är extremt sunkiga. Bra är den definitivt inte.

Vilka böcker tycker du absolut inte om?