Mjölkharen

Märkligt nog hade jag avfärdat Mjölkharen av Tina Norin, mest för att jag verkligen inte gillar omslaget. När jag gick igenom vårens böcker läste jag nämligen om författarens kommande bok Skymningskören och insåg då författarens koppling till Göteborg. Det borde jag självklart gjort tidigare, men är glad att jag gjorde det nu. Det skulle nämligen visa sig att Mjölkharen var en fantastisk bok som verkligen passade mig perfekt. Göteborg, konst, förra sekelskiftet och Paris i en härlig blandning där berättelsen om ett konstverk som stals från Konstmuseet i Göteborg på 70-talet är central. Tavlan heter Mjölkharen och är målad av den kända konstnären Astrid Sterner. Nu har hennes dotter fått en stroke och flyttats till ett vårdhem och när barnbarnen röjer det hem som tidigare tillhörde Astrid hittar de en massa intressant information om sin mormor och hennes liv, bland annat via en dagbok och en massa brev.

Astrid Sterner började på Valands konstskola och där träffar hon Viola. De båda studerar sedan vidare i Paris för konstnären Henri Matisse och både delarna från Göteborg och Paris är riktigt fina. Jag tycker även om nutidshistorien där Vendela och John återvänder till sitt barndomshem för att rensa inför en eventuell försäljning. De är inte riktigt överens om vad som ska hända med huset, vilket skapar en del slitningen dem emellan. Norin knyter mycket skickligt ihop de många trådarna hon lägger ut och Mjölkharen är verkligen en riktigt bra bok som är både spännande och intressant. Jag googlar inledningsvis friskt för att komma fram till vilka karaktärer som funnits och vilka som är fiktiva, men sedan släpper jag allt och flyter bara med i den fantastiska debutbok som Norin har skrivit.

Om boken

Mjölkharen av Tina Norin, Piratförlaget, (2025), 375 sidor