Kulturtips på Världsautismdagen

Idag är det Världsautismdagen och jag uppmärksammar den genom några kulturella tips som på ett bra sätt porträtterar personer med autism. Visst är det skönt att den ensidiga Rainman-stereotypen har vidgats?!

Atypical är en fin tv-serie om Sam som har en autismdiagnos. Under seriens gång lär både han själv och hans familj sig att förstå hur Sam fungerar. Det här är ingen deppig serie om hur svårt det är att leva med autism, utan en ganska hoppfull sådan. Visst har vissa svårt att förstå Sam, men de flesta vill och försöker göra det.

Vanliga människor är något så ovanligt som en handbok om oss som betraktar oss själva som norm och också tillhör den. Vi som är vanliga, till skillnad från de ovanliga med diagnoser som autism. Författaren Clara Törnvall som skrivit boken, fick själv en autismdiagnos som vuxen, vilket gör att boken känns trovärdig.

Clara Törnvall har också skrivit Autisterna en bok som handlar om kvinnor som klarar sig för bra för att anses ha problem, men har för stora svårigheter för att leva ett riktigt bra liv. Mycket beror på att vi har en stereotyp bild av människor med autism där dessa kvinnor inte passar in. 

I boken Konsten att fejka arabiska skriver Lina Liman om sitt liv innan hon fick diagnosen autism och hur hon febrilt försökte fejka, låtsas och passa in, trots att hon inte riktigt visste hur hon skulle bete sig. Hon blev utmattad, deprimerad och hade ångest, men ingen tänkte tanken att det skulle kunna handla om autism.

Ingen diagnos nämns i Big Bang Theory, men visst är det lätt att tro att i alla fall Sheldon har en autismdiagnos. Det blir kanske ännu tydligare i serien Young Sheldon, eller i alla fall blir det lättare att förstå varför Sheldon är som han är, en mycket smart och ganska annorlunda person.

Debbie Tung har skrivit fantastiska grafiska romaner om att vara introvert och deprimerad. Ganska nyligen har hon fått en autismdiagnos och även om det inte finns någon bok med det perspektivet går det att ta del av nya serier på hennes hemsida. Bästa boken tycker jag är Quiet girl in a noisy world, men allt jag läst av Tung har varit mycket bra.

Irländska Naoise Dolan skriver på ett väldigt speciellt sätt och när jag nyligen läste att hon har autism blev jag inte överraskad. Det handlar inte om att hennes karaktärer skulle vara autistiska eller att autism ens är ett tema i någon av hennes böcker, men det är något i sättet att se på och beskriva världen som är både konstaterande och rakt som Dolan själv tror kan ha med hennes diagnos att göra. Jag har läst både Dolans böcker, men rekommenderar kanske främst Edith och Julian.