Väldigt ofta tänker jag att jag borde läsa mer sakprosa, men det blir allt för sällan av. Eftersom Women’s Prize for Fiction lett mig till många skönlitterära favoriter skulle det ändå kunna vara så att Women’s Prize for Non-Fiction leder mig till facklitterära diton. Igår presenterades årets korta lista innehållandes sex titlar om vitt skilda ämnen och faktum är att flera titlar lockar mig riktigt mycket.

The Finest Hotel in Kabul: A People’s History of Afghanistan av Lyse Doucet (Hutchinson Heinemann, Cornerstone, Penguin Random House UK) Det här är en bok om Hotel Inter-Continental Kabul som invigdes 1969 och där BBC-reportern Lyse Doucet checkade in för första gången på julafton 1988. Sedan dess har hon återvänt till landet, staden och hotellet många gånger och beskriver hotellets historia genom människor hon träffat där. Många av dem människor hon numera räknar som sina nära vänner. Det här låter faktiskt som en riktigt spännande bok.

Art Cure: The Science of How the Arts Transform Our Health av Daisy Fancourt (Cornerstone Press, Cornerstone, Penguin Random House UK) lyfter konst som en otroligt viktig del av människors välmående. Vi behöver mat, sömn, motion och naturen, men också konst och kultur. Det här låter som en bok som många politiker och andra ledare skulle behöva läsa i en tid då kulturen värderas allt lägre och konstnärer dessutom verkar under mindre frihet. Daisy Fancourt är professor i psykobiologi (visste inte ens att det existerade) och epidemiologi vid University College London. Hon är dessutom chef inom WHO och fokuserar på vad som skapar god hälsa hos människor. Bland annat vill hon skriva ut kulturella upplevelser på recept.

Artists, Siblings, Visionaries: The lives and loves of Gwen and Augustus John av Judith Mackrell (Picador, Pan Macmillan) handlar om konstnärssyskonen Gwen och Augustus John som båda studerade vid the Slade School i London på 1890-talet. Han har hyllats som en av största konstnärerna i sin generation, medan hon som kvinna fick mindre uppmärksamhet då, men efter sin död nått större framgångar. Det här kan säkert vara intressant, men just biografier är sällan min grej. I år undervisar jag i kulturhistoria och borde därför vara mer intresserad av Mackrells bok än jag är. Kommer den på svenska får jag kanske omvärdera det.

Hotel Exile: Paris in the Shadow of War av Jane Rogoyska (Allen Lane, Penguin Press, Penguin Random House UK) Lite märkligt är det ändå att två av de sex titlarna på årets korta lista handlar om hotell. Hotel Lutetia i Paris har fungerat som samlingsplats för konstnärer, musiker, intellektuella och politiska aktivister. James Joyce bodde här, Picasso och Matisse gästade ofta och under den period då Paris ockuperades av nazisterna fungerade hotellet som militärens huvudkvarter.

Mother Mary Comes to Me av Arundhati Roy (Hamish Hamilton, Penguin General, Penguin Random House UK) är en biografi över författarens mamma. På svenska har boken fått titeln Mitt skydd och min storm och det verkar beskriva relationen mellan mor och dotter ganska bra. Boken handlar om deras relation, men också om författarens eget liv, vilket gör detta till både en biografi och en självbiografi. Indien är intressant, mor-dotter-relationer är intressanta, Arundhati Roy är en intressant författare och kanske borde jag ge den en chans trots min skepsis till genren.

Nation of Strangers: Rebuilding Home in the 21st Century av Ece Temelkuran (Canongate) är en ovanlig brevbaserad bok där olika personer skriver brev till främlingar. De handlar om flykt och vad som definierar ett hem och det faktum att som världen ser ut idag kan allt fler av oss drabbas av kris och hemlöshet, men förhoppningsvis också en ny gemenskap. Ece Temelkuran är en turkisk författare och politisk tänkare. Hon har skrivit en del om fascism och hur den kan drabba de mest oväntade länder, ett tema som också går igen i den här boken.

4 thoughts on “Women’s Prize for Non-Fiction Shortlist 2026”
  1. Från den korta listan har jag bara läst Arundhati Roys bok, som handlar minst lika mycket om indisk politik som om relationen till modern, men nog mer uppskattat eller haft lättare att ta till mig hennes romaner. Fast i årets långa lista finns Sarah Perrys Death of an Ordinary Man, en visserligen omskakande men ändå helt mirakulös och vacker skildring av Perrys svärfars död och de livslärdomar denna ger till de efterlevande. Sarah Perry är ju en fantastisk författare i vanliga fall men detta är, skulle jag säga, nog det bästa hon skrivit.

    1. Ska kanske försöka mig på Roys bok ändå, men det får nog bli under en längre ledighet. Tack för tipset om Perrys bok.

  2. Inget här har något med vetenskap att göra, allt handlar om konst på något sätt!

    1. Troligen är det därför jag lockas av flera, men visst måste psykobiologi räknas som vetenskap, även om det är en för mig okänd inriktning? Brukar vara ganska likartat urval på Augustpriset, så kanske är det representativt för den sakprosa av mer populärvetenskapligt slag som ges ut. Det är ju just sakprosa, inte bara facklitteratur eller vetenskaplig litteratur.

Comments are closed.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.