Ett år av apokalyptiskt tänkade

Ett år av apokalyptiskt tänkande av Linda Spåman är en självbiografisk grafisk roman som nominerades till Augustpriset förra året. Större delen av boken utspelar sig på en båt över floden Styx där Spåman berättar om sin pappa som just har dött. Körkarlen lyssnar och ger någon kommentar, men främst får vi veta allt om Spåmans pappa, den viktigaste personen i hennes liv som drabbades av ALS och dog. Sorgen finns på varje sida tillsammans med en riktigt stark kärlek till en man som verkar ha varit fantastisk på många sätt.

Sorgefärden inleds självklart när pappan får sitt sjukdomsbesked, men boken börjar med att Linda Spåman tar farväl av sin döda far. Det blir slutet på en kamp som främst drabbat honom, men också henne. Under samtalet mellan dottern och den avlidne berättar han att han tycker att det är tråkigt att de inte hann se färdigt Gift vid första ögonkastet Australien, men mest av allt är det tråkigt att han inte kan lita på sin dotter. Han ville nämligen att hon skulle låta bli att berätta att han dött. Så här säger han:

Tydligt sa jag till dig att inte berätta för någon att jag är död, inte mina andra barn, inte mina syskon!! Dessutom öppen kista … Vad i helvete Linda, jag är rasande just nu … Fly förbannad. Jag har ju för Guds skull legat i ett kylrum de senaste fem veckorna jag vill inte att någon ska se mig såhär …

Det var inte riktigt meningen att alla skulle få veta. Linda skulle bara ringa sin farbror och sedan la han ut allt på Facebook och sedan var det igång. Lite tyckte pappan ändå att det var ”en ren och skär njutning” att se alla gråta, men han var ändå besviken. Detta trots att Linda gjort allt annat hon lovat och dessutom är beredd att följa med honom ända till dödsriket. Fram tills dess har hon försökt stötta honom genom den tid då hans kropp sakta bröts ner.

Vilken fruktansvärd sjukdom ALS är. Allt började när pappans ben en dag bara vek sig och sedan följde en sjukdomstid som alla inblandade visste inte kunde sluta väl. Pappan var livrädd för att bli en fånga i sin egen kropp och sluta som en grönsak. Helst av allt vill han avsluta sitt liv på en klinik i Schweiz, men det verkar vara svårare att lösa än han trott. Istället försöker han avsluta sitt liv genom att döstäda och försöka få kontakt med släktingar han tappat kontakten med. Snart kan han inte klara sig själv och behöver hjälp i hemmet. Beskrivningen av vården och vårdpersonalen är allt annat än smickrande och tyvärr väldigt realistisk. Ett år av apokalyptiskt tänkande är en bok som berör och jag tyckte verkligen om den. Nu har jag läst den två gånger, för en gång var verkligen inte tillräckligt.