Juleljus för vilsna själar

Juleljus för vilsna själar av Siri Gustafsson kom ut 2022 och jag förstår faktiskt inte varför jag inte läst den förrän nu. Det här är nämligen en riktigt trevlig bok om att hitta sig själv genom att återvända till sin barndomsby med lagom skruvade karaktärer som hade gjort sig riktigt bra även i en tv-serie. Här kanske vi svenskar har en chans att skapa en lika charmig julserie som norrmännen har gjort med Hjem til jul, men med lite mindre kärleksfokus och mer fokus på livet i övrigt. Huvudpersonen Cecilia är musikalartist, men har passerat 40, vilket betyder att de stora rollerna går till yngre förmågor med sämre meriter och större antal följare på sociala medier. Under pandemin var det svårt för alla att få roller, men nu verkar det inte gå att komma tillbaka. När hon inte får den roll hon hade hoppats skulle bli hennes stora återkomst till musikalvärlden känns allt ganska hopplöst. Så får hon ett mail med en länk till en annons på Hemnet om att skolan i hennes barndomsby Tidersrum är till salu och hon slår till direkt utan att ens besöka huset.

När Cecilia lyckats ta sig till Tidersrum i sin lilla röda bil och parkerar vid skolbyggnaden känner hon lika delar panik och (konstigt nog) frid. Hon är tillbaka på en plats där hon trivdes, i skolan där hon gick och idrottssalen där de hade skoldiscon. På övervåningen bodde lärarinnan Görel även efter att skolan lades ner och det är i hennes lägenhet Cecilia nu flyttar in. Snart dyker grannen Helge upp, han som går några rundor varje dag för att hålla koll på alla, men även andra bybor är nyfikna på nykomlingen som flyttat in i skolhuset. Mest ser Cecilia fram emot att träffa Elon, hennes barndomskärlek, men hon inser snart att han har en tonårsson och en ung, snygg fru. Ändå kan Cecilia inte riktigt släppa de känslor han väcker hos henne. Inte heller kan hon släppa försöken att skapa en gemenskap bland byborna, även om hembygdsföreningens ordförande inte är direkt överlycklig över att Cecilia bjuder in till julsamkväm.

Du ska inte läsa Juleljus för vilsna själar för att få en spännande historia till livs, men trots att boken följer mallen för en feelgoodhistoria väl är det en ovanligt ärlig berättelse vi bjuds på. Författaren låter Cecilia skämta om att hennes liv är som en bok där hjältinnan flyr till landet för att starta ett bageri och visst känns mycket igen utan att det på något sätt känns gjort. Mycket handlar det om det brokiga persongalleriet där en sur och vresig gubbe får sällskap med en trött småbarnsmamma och en kantig bonde. Det de har gemensamt är att de alla är glada att Cecilia kommit till byn även om hon själv ibland tvivlar på att det var speciellt smart att lämna Stockholm. Historien fortsätter i Julsånger för frusna hjärtan och se den har jag redan börjat läsa.