enligt O
Jag läser vidare bland de nominerade till Augustpriset och en titel som jag valt att lyssna på är Göran Greiders bok om hundar i allmänhet och hunden Stina i synnerhet. Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran blev, något otippat, nominerad i kategorin Årets svenska fackbok. Nu är ju Greiders bok ingen självbiografisk berättelse per se även om fokus ligger på en husses relation till sin hund, utan också någon slags essä över hundens betydelse för människan. Greider inleder med att konstatera att han inte var en hundmänniska tills Stina kom in i hans liv. När hon nu har dött vill han inte äga någon annan hund, men klart är att Stina fick över honom på hundarnas sida. Samtidigt mådde han alltid lite dåligt av att äga en annan levande varelse, speciellt en som är så beroende av sin ägare.
Jag är absolut ingen hundmänniska och kanske är det därför jag inte fastnar riktigt för Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran. Visst är det en trevlig bok som fungerar ypperligt som ljudbok, men jag tycker att den saknar riktigt djup. Det bränner till lite när Greider funderar kring Hitler och hans hundar och det är rörande att läsa om när Stina under en varma sommaren 2018 är nära döden. Dessa tillfällen är dock allt för få, eller så är det helt enkelt bara så att det krävs någon form av hundkärlek för att man ska uppskatta berättelsen om Stina och andra hundar. Jag konstaterar dock än en gång att Göran Greider är en språkkonstnär och dessutom en klurig man. Den här gången räcker det inte hela vägen, även om han bjöd på några trevliga ljudbokstimmar. Jag fortsätter att klappa mina katter istället. Katter som för övrigt alltid möter upp, ute eller inne, när jag kommer hem och som sover på min eller husses mage så snart de får chansen.
Om boken
Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran av Göran Greider, Ordfront förlag, (2024), 149 sidor