enligt O
En av de bästa saker jag vet är när en bok jag tyckt mycket om blir en riktigt bra tv-serie. Så är fallet gällande Färjan av Mats Strandberg. I tv-serien får karaktärerna från boken blomma ut och eftersom det var ett tag sedan jag läste boken störs jag inte av de olikheter som med säkerhet finns. Min favorit från boken, den ensamma Marianne, är till och med ännu bättre i serien. Säkerligen för att hon gestaltas på ett fantastiskt sätt av Marika Lagercrantz. Scenerna med henne och Göran (spelad av en briljant Thomas Hanzon) är riktigt bra.
Vi tas med på en tur till Finland med färjan Baltic Charisma där vi får träffa bland andra Pia som arbetar som säkerhetsvakt och Bosse som är hennes nya kollega, B-kändisen Dan (Björn Bengtsson) som är lika olycklig som han är otrevlig, paret Calle och Vincent vars förhållande får sig en rejäl törn under resan, Albin och Lo som är där med sina föräldrar och så de som ställer till med oreda, vampyrerna Edith och Walter, mor och son. Kolbjörn Skarsgård gör med små medel en helt otrolig rolltolkning av Walter, en ensam vampyr som levt långt över 100 år och bara vill ha en vän. Han skapar nya vampyrer och snart tar de över färjan. Mamma Edith försöker desperat hindra katastrofen, men lyckas inte. Budskapet är tydligt, hemska människor blir lika vidriga vampyrer, men alla vampyrer är inte hemska.
I avsnitt fyra blir det kanske lite väl mycket när vampyrerna blir allt fler och allt hungrigare. Samtidigt är det fascinerande att se hur maktbalansen mellan de före detta medarbetarna på Baltic Charisma förändras. Även bland passagerarna stiger oväntade figurer fram som de mest sansade, medan andra spårar ur rejält. Det blir en orgie i blod som ibland gränsar till parodi, men jag tycker ändå att serien håller sig på rätt sida gränsen mesta delen av tiden. I avsnitt fyra når vi höjdpunkten och vändpunkten, därefter klingar det mest brutala våldet av och relationerna står i centrum igen. Det är just det som Mats Strandberg gör så bra, kombinerar skräckgenren med relationsdramat på ett sätt som få andra lyckas med.
Det jag kommer att minnas mest av Färjan är de fina skådespelarinsatserna. Klart är att det är något i generna på ungarna Skarsgård som minsta brorsan Kolbjörn också fått ta del av. Även Orlando Wahlsteen som spelar Albin och Lissa Edil som spelar Lo är riktigt bra, liksom den oväntat mänskliga vampyren Edith spelad av Tuppence Middleton och Arvin Kananian som spelar Calle. Den senare växer in i rollen under seriens gång, vilket också gäller Jessica Grabowsky som spelar Pia. Kul också att herr Strandberg, Johan Ehn, finns med på ett hörn som färjans kapten. Författarens cameoroll som vampyroffer lyckades jag dock missa. Stjärnan i Färjan är dock Marika Lagercrantz och hennes Marianne är en ovanlig och fantastisk karaktär. Fram för fler ensamma engelsklärare som jagar vampyrer, eller bara ensamma engelsklärare som hittar tillbaka till livet. Jonas Alexander Arnby har skapat en underhållande och bra tv-serie som gör boken rättvisa.
