enligt O
På Folkteatern i Göteborg spelas just nu William Shakespeares klassiska kärlekshistoria Romeo och Julia i regi av Frida Röhl. Vi möts av ett scenrum som går i vitt och grått och för tankarna till betong. I mitten av rummen finns en kvadrat fylld av sandsäckar som får agera en mängd olika saker. I inledningen av föreställningen lyckas alla på scenen dö minst en gång och flera faller ner på säckarna. Senare under föreställningen är det istället en säng och slutligen kryptan dit Julia förs. Det går snabbt i inledningen och vi befinner oss mitt i konflikten mellan familjerna Capulet och Montagues. På scenen finns de viktigaste karaktärerna och inte mindre än tre Julia spelade av Hilda Krepper, Anna Lundström och Shada Sulhav. Den förstnämnda gör den huvudsakliga rollen, medan de två andra är som ekon och ibland tar över delar av monologerna. Inledningsvis känns detta mest komplicerat, men snart imponeras jag av de tre skådespelarnas insatser. Inte minst deras sång, där Anna Lundström skiner starkast.
Romeo spelas av Odin Romanus som gör en ganska tillbakadragen rolltolkning som inledningsvis är lite trevande. Han är en mjukis som spelar gitarr och drömmer om kärleken. Mer plats tar hans vänner Mercutio (Simon Rajala) och Benvolio (Björn Sahlin). Den senare imponerar mest och tar sig an rollen med hela kroppen. Hans saxofonspel är också väldigt imponerade och över huvud taget imponeras jag av ensemblens mångsidighet. Främst är det de yngre som står för briljansen och här finns ett löfte om en ljus framtid för Folkteatern i Göteborg.
Efter att ha läst minst sagt ljumma recensioner i såväl DN och SvD var mina förväntningar ganska låga. Hur mycket kan man göra med Romeo och Julia, med en pjäs som spelats i hundratals år? Väldigt mycket skulle det visa sig. Trots att Frida Röhl och Magnus Lindman förkortat pjäsen rejält känns den inte alls rumphuggen, utan snarare är det så att det viktigaste mejslats fram så att budskapet blir knivskarpt. Ibland finns Shakespeares ord där, men de blandas med ett varsamt moderniserat språk som till största del fungerar väldigt bra. Att Julias pappa utbrister att hon är söndercurlad är däremot en replik som inte funkar jättebra, även om den får publikens skratt.
Du går inte och ser Romeo och Julia för att uppleva en ny berättelse. Istället handlar det om att få ta del av vad som gjorts med Shakespeares historia. Vi vet att Romeo och Julia blir förälskade, att deras anhöriga motarbetar dem och att de på grund av ett missförstånd dör båda två. Det är själva upplevelsen du vill åt och som upplevelse betraktad tycker jag att Folkteaterns uppsättning levererar. Inte minst beror det på musiken komponerad av Joel Igor Hammad Magnusson. Musikerna bjuder på elektronisk, suggestiv och stämningsfull musik för verkligen lyfter föreställningen.
Foto: Mats Bäcker