Vem tilldelas Nobelpriset i litteratur 2025?

Idag tippar vi Nobelpriset i litteratur på Kulturkollo, men här presenterar jag en längre lista med fler tänkbara kandidater. Totalt innehåller listan tio namn och trots att de alla är sannolika vinnare kan det mycket väl bli så att priset tilldelas någon helt annat. Då bjuder jag i alla fall på en lista med författare att hålla ett öga på. Några har jag läst och älskat, andra är jag nyfiken på och någon finns med för att det känns sannolikt att hen prisas.

César Aira, född 1949 i Coronel Pringles, Argentina. Jag tror att en man får priset i år och mycket troligt en från Latinamerika. Därför är mitt hetaste tips just César Aira, även om det kan vara en nackdel att han sedan 1970-talet gett ut över 120 böcker. En stor produktion brukar inte ses som någon kvalitetsmarkör. Aira är dock enormt stor i den spansktalande världen och det talar för honom, då detta världsspråk sällan uppmärksammats i nobelprissammanhang.

Cristina Rivera Garza, född 1964 i Matamoros, Mexiko är en spanskspråkig författare som ligger högt på oddslistorna. Hon har tilldelats en rad priser i sitt hemland och dessutom fick hon Pulitzerpriset 2024 för sin dokumentärroman om mordet på systern Liliana. Rivera Garza har förutom det skrivit bland annat romaner, essäer, noveller och dikter. Det här låter som en intressant författare som bidrar med en bredd och bredden är något som talar både för och emot henne. Att hon skriver på spanska tror jag är ett plus, medan det faktum att hon bor i USA och dessutom är professor, skulle kunna ses som ett minus.

Abdellah Taïa, född 1973 i Rabat, Marocko, numera boende i Paris. Han debuterade med Ett arabiskt vemod, en av flera självbiografiska böcker som han skrivit. Vanliga teman är identitet och sexualitet och Taïa är den första öppet homosexuella författaren i Marocko. Det som talar för Taïa är hans otroliga språk och hans personliga, välskrivna böcker. Han kan också bidra med perspektiv kring kolonialism, att leva i ett annat land och inte minst att vara muslim och homosexuell. Många saker talar dock emot honom. Åldern är en, även om Han Kang inte är mycket äldre. Att han likt Annie Ernaux främst skriver autofiktion är en annan.

Nina Bouraoui, född 1967 i Rennes, Frankrike skriver även hon främst autofiktion och hennes böcker påminner rent tematiskt om Taïas. Hon funderar mycket kring sin identitet som algerier och fransk och dessutom bisexuell. Precis som Taïa skriver hon också mycket om sitt arv och sina föräldrar. Det som talar för henne är det otroliga språk som hon har, ett språk som tillsammans med ett sinne för detaljer gör hennes böcker till något alldeles extra. Att hon är född i Frankrike talar emot henne, för även om Svenska Akademien säger sig strunta i ursprung och representation så verkar de göra det ändå.

Jamaica Kincaid, född 1949 i Saint John’s, Antigua och Barbuda är en författare som tidigare år legat högt på oddslistorna, haft en långsam start i år, men nu börjar klättra. Jag har läst och tyckt om flera av hennes romaner, som ofta är autofiktiva och precis om Taïa och Bouraoui tar upp frågan om ursprung, kolonialism, postkolonialism, identitet och exil. Teman som är ständigt aktuella, men inte så ofta lyfts fram i nobelprissammanhang. Det som talar mot henne är kanske åldern och det faktum att hon funnits med i förhandsspekulationerna i många år, då förra årets val signalerar att Svenska Akademien vill förnya sig.

Jeanette Winterson, född 1959 i Manchester, Storbritannien är en av mina absoluta favoritförfattare som skrivit såväl romaner, lyrik och manus till tv-serier. Hon slog igenom med den självbiografiska romanen Det finns annan frukt än apelsiner, inspirerad av hennes uppväxt i en väldigt religiös familj som inte accepterade hennes kärlek till kvinnor. Det som talar för Winterson är att hon har en gedigen produktion bakom sig och att hon är en ”litterär” författare som tidigare tilldelats en rad priser. Att hon kommer från Storbritannien och skrivit inom många olika genrer kan ligga henne i fatet.

Marie NDiaye, född 1967 i Pithiviers, Frankrike är författare och dramatiker. Hon debuterade som 17-åring och sågs då som ett underbarn. Första boken som gavs ut på svenska var Tre starka kvinnor som kom 2010. Jag har inte riktigt fastnat för hennes böcker, men såg hennes pjäs Hilda på Stadsteatern i Göteborg förra året och älskade den. Att hon skrivit både prosa och dramatik talar för NDiaye, liksom att hon har en säregen stil. Hon har också tilldelats en rad priser och är rent objektivt en stor författare. Ännu en fransyska dock och det talar emot henne.

Gerald Murnane, född 1939 i Coburg, Australien har lägst odds just nu, vilket inte behöver betyda något men kan göra det. Han är något av en doldis, har jämförts med Samuel Beckett och verkar vara en favorit bland andra författare. Böckerna har skriver beskrivs som minimalistiska och beskriver det australiensiska inlandet där han också bor. Helt ärligt tror jag dock att hans ålder talar emot honom. Det känns som att Svenska Akademien vill blicka framåt och även om det var länge sedan en författare från Australien tilldelades Nobelpriset tror jag inte riktigt på Murnane.

Alexis Wright, född 1950 i Cloncurry, Australien är en aboriginsk författare som tillhör Waanyifolket. Hon nämndes i förhandsspekulationerna förra året, men har inte klättrat lika högt på oddslistor i år ännu. Wright har skrivit romaner, sakprosa och även librettot till en musikal (heter det så när det inte är opera?). Boken Praiseworthy kom ut på svenska i september och där kombineras den moderna klimatkrisen med gamla, aboriginska berättelser och traditioner. Jag har just börjat läsa och är fascinerad. Det som talar för Alexis Wright är hennes ursprung, då det hade vidgat priset än mer om en person från en ursprungsbefolkning tog plats bland pristagarna. Det som talar emot henne är att hon beskrivs som aktivist och därför kan ses som allt för politisk. Hon har inte heller så många verk i sin bibliografi.

Anne Carson, född 1950 i Toronto, Kanada är en fantastisk poet som setts som en tänkbar nobelpristagare. Förutom poesi har hon bland annat skrivit en rad essäer och dessutom dramatik. Jag lockas av pjäsen Norma Jeane Baker av Troja som handlar om två skönheter, Sköna Helena och Marilyn Monroe. Förutom författare är hon översättare och litteraturkritiker. En äldre kvinna från Kanada som främst skriver poesi är kanske inte ett val Svenska Akademien prioriterar, men jag hade blivit väldigt glad om Anne Carson tilldelades Nobelpriset och oddsen talar för henne.