enligt O
We used to live here av Marcus Kliewer handlar om Eve som just köpt ett gammalt hus tillsammans med sin flickvän Charlie. Det är ett gammalt hus som ligger avsides, men de känner ändå att de gjort ett riktigt fynd. Eve är ensam hemma när det en dag ringer på dörren och en familj står utanför. Mannen berättar att han bodde i huset som barn och gärna vill visa det för sina barn. Eve känner sig tveksam och ber om att få ringa Charlie innan hon bestämmer sig. När flickvännen inte svarar tar Eve beslutet att köra i väg familjen. Det är bara det att den yngsta dottern Jenny hinner smita in och det är svårt för Eve att neka flickans pappa att få gå in och leta efter henne.
När pappan går in i huset med resten av familjen blir det tydligt för Eve att han i alla fall inte ljuger om att ha bott där. Han presenterar sig som Thomas och Eve presenteras också för hans fru Paige. Förutom dottern Jenny har de två söner i tidiga tonåren, Newton och Kai. Eve och Thomas letar tillsammans efter Jenny i källaren. Mycket märkligt händer i huset och familjen verkar inte vilja lämna. Det Thomas berättar om sin barndom flyter ihop med Eves liv i nutiden och situationen blir allt mer obehaglig.
Parallellt med nutidsberättelsen får vi ta del av en rad dokument från förr. En mäklarannons, en annons om en hund som är till salu, men också längre intervjuer med olika personer. Vi förstår att någonting är konstigt med huset, men inte vad. Tiden tycks inte fungera som den ska och det är väldigt svårt att veta vad som är sant och vad som är fantasi. Inledningsvis är We used to live here otroligt spännande och boken förblir det länge, innan jag nog tycker att det blir några vändningar för mycket i slutet. Kliewers debut verkar dock älskas av många och det är tydligt att det här är en skicklig författare. Mycket är väldigt bra, men kanske försöker han vara lite för smart. Det kan också vara så att jag är lite för korkad.
Om boken
We used to live here av Marcus Kliewer, Bantam, (2024), 320 sidor