enligt O
Vi har hamnat i ett bioflow maken och jag och har sett flera filmer de senaste veckorna. Igår såg vi Munken och geväret som var Bhutans Oscarsbidrag 2024 och dessutom visats på Göteborg Film Festival. Det är regissören Pawo Choyning Dorjis andra film och skiljer sig lite från Skolan vid världens ände, som vi såg förra veckan. Vi enades om att vi tyckte mer om hans första film, men att Munken och geväret kanske var mer intressant. Miljön och fotot i båda filmerna var dock helt otroligt fint och att få uppleva Bhutan var utan tvekan både fascinerande och lärorikt.
Munken och geväret utspelar sig 2006 när kungen i Bhutan lämnar över delar av sin makt och förordar demokrati. Nu ses Bhutan som en demokratisk demokrati, men år 2006 var det här något nytt. Många invånare lever isolerat och kontakten med omvärlden är begränsad. Att ha en tv-apparat är till exempel något nytt och fantastiskt för många. För att invånarna ska lära sig hur ett demokratiskt val fungerar anordnas ett övningsval i landet och vi får följa hur det genomförs i Ura, en by i nordöstra Bhutan. Tshering, en representant från staten, kommer dit och invånarna uppmanas registrera sig för att rösta. Ett problem är att få vet när de är födda, men större svårigheter är det kanske att få invånarna att förstå vitsen med demokrati.
I Ura finns ett kloster där en åldrande lama styr. Eller egentligen styr han inte så mycket, då han är mitt inne i en isolerad meditation som sträcker sig över två år. Då situationen i samhället är som den är avbryter han dock sin isolering och ger munken Tashi i uppdrag att skaffa två gevär. Dessa ska användas för att ställa saker tillrätta och vad laman menar med det vet ingen. Tashi ger sig ut på jakt efter gevär och detsamma gör guiden Benji som möter upp amerikanen Ronald Coleman på flygplatsen i huvudstaden Thimphu. Coleman är även han på jakt efter ett värdefullt föremål.
Munken och geväret är en riktigt bra film som skildrar ett samhälle som är annorlunda, men inte svårt att förstå. Den visar hur modernisering absolut kan vara något bra, men att all utveckling också medför nya problem som inte varit aktuella tidigare. Att läsa sig runt jorden är ett bra sätt att lära känna andra kulturer och detsamma gäller filmer. Bhutan är ett otroligt vackert land och kontrasterna mellan huvudstaden Thimphu och de mindre byarna som beskrivs i Pawo Choyning Dorjis är enorm. Jag är väldigt glad över att få ha fått i alla fall en idé om hur livet ter sig i en av världens mest slutna länder.
