enligt O
Två biobesök på kort tid och den här gången såg jag och maken en film från Bhutan. Det har vi aldrig gjort förut. Skolan vid världens ände, som heter Lunana: A jak in the classroom på engelska, är en mycket annorlunda film som till större delen utspelar sig i Lunana, en liten by i nordvästra Bhutan. Huvudpersonen Ugyen Dorji bor i huvudstaden Thimphu med sin mormor. Han är lärare, men drömmer om att flytta till Australien och bli sångare. Visumansökan är inskickad, men först måste han jobba ett år till för staten. Att vara lärare är ingenting han tycker om och det är tydligt att han tidigare gjort ett ganska dåligt jobb. Nu blir han placerad på skolan i Lunana som kanske är den mest otillgängliga skolan i världen.
Bhutan är ett land jag vet mycket lite om, vilket kanske inte är så konstigt då det beskrivs som ett av världens mest otillgängliga länder. Officiellt har landet sedan 2008 genomgått en demokratiseringsprocess, men fortfarande är det kungafamiljen som har mest makt. Det liv Ugyen lever i Thimphu är ändå ganska bekvämt och han har både mobiltelefon och mp3-spelare. När han beger sig mot Lunana vet han dock att dessa kommer att sluta fungera. Han säger farväl till sina vänner, sin flickvän och sin mormor med löfte om att ses igen när vintern kommer. Då har han slutfört sin statliga tjänst och är fri att bestämma mer över sitt liv.
Bussen går till Gasa som är den sista staden på väg mot Lunana. Där möts han av Michen, en man från Lunana som har med sig en vän och tre hästar. Nu väntar en sex dagar lång vandring, mestadels uppåt, till byn som ligger 4800 meter över havet. Redan under resan märks kulturkrockarna och det är tydligt att det liv Michen lever är långt ifrån det Ugyen är van vid. När de närmar sig byn möts de av invånarna med byäldsten Asha i spetsen. De är otroligt glada över att en lärare kommer till dem och erbjuder alla barn en utbildning. När Ugyen ser byn och skolan är hans första reaktion att återvända direkt hem. Asha meddelar dock att hästarna behöver vila några dagar, men att de självklart är beredda att låta Ugyen lämna dem därefter om han så önskar.
På många sätt att Skolan vid världens ände en klassisk film om en lärare som gör skillnad, men samtidigt är den otroligt annorlunda. Det är omöjligt att inte bli berörd av eleverna och kanske då främst klasskaptenen Pem Zam, som verkligen törstar efter kunskap. Förutsättningarna för Ugyen är inte direkt goda, men han hittar sätt att undervisa trots nästan obefintliga resurser. Bättre blir det när Michen bygger en svart tavla och jaken i klassrummet är också en oväntad tillgång. Jaken är det djur som ger byborna såväl mjölk som bränsle och byggmaterial, ett på många sätt heligt djur som är anpassat till ett liv på hög höjd.
Skolan vid världens ände nominerades till en Oscar och är en av de långsammaste filmer jag sett. Faktum är dock är att jag inte tittade på klockan en enda gång, utan helt sögs in i filmen. Det är en vacker film, både tack vare den fascinerande miljön men också på grund av innehållet. Tydligen är majoriteten av skådespelarna bybor och kanske är det anledningen till att detta känns som en blandning mellan en dokumentär och en spelfilm. Vi blev så tagna att biljetter till Munken och geväret regissören Pawo Choyning Dorjis andra film redan är bokade.
Jättetrevlig film.
[…] Film Festival. Det är regissören Pawo Choyning Dorjis andra film och skiljer sig lite från Skolan vid världens ände, som vi såg förra veckan. Vi enades om att vi tyckte mer om hans första film, men att Munken och […]