enligt O
Nu kanske ni tror att jag läst Fredrik Backmans nya bok, men se det har jag inte. Istället har jag läst My friends av Hisham Matar, författare med rötter i Libyen. Jag påbörjade läsningen då vi var i London i februari eftersom London spelar en stor roll i boken, men av någon anledning glömde jag av den och nu har jag läst om hela. Det är en långsam och vacker berättelse Matar bjuder oss på och den är inte alldeles lättforcerad. Det jag tycker om är skildringen av vänskap och av hur ett liv i exil påverkar människor.
Berättelsen inleds när Khaled, en ung man från Libyen, beger sig till Skottland för att studera. Han blir vän med Mustafa som också han kommer från Libyen och det är när de två beger sig till London ett år senare för att protestera mot diktatorn Muammar al-Gaddafi utanför Libyens ambassad som deras liv förändras rejält. De båda skadas och tillbringar en lång tid på sjukhus. De inser då att de inte kan varken fortsätta sitt liv som studenter i Edinburgh eller återvända hem. De får politisk asyl i Storbritannien och ett långt liv i exil väntar dem. Vi får lära känna vännerna och människorna runt dem under nästan 13 år, fram till den arabiska våren då kampen på många sätt avslutas. De befinner sig fysiskt i London, men inte sällan i Libyen i tanken.
Hisham Matar skriver otroligt fint och jag tycker att de olika berättarperspektiven funkar bra. Främst är det Khaleds röst vi får höra, men senare även hans vän författaren Hossam som slog igenom med en samling noveller där han kritiserar al-Gaddafi. Jag inser att jag vet alldeles för lite om Libyen, vilket inte är så konstigt med tanke på hur stängt landet har varit och fortfarande verkar vara. Trots att det tog mig många timmar är jag glad att jag läste My friends. Det är en bok jag kommer att tänka på länge.
Om boken
My friends av Hisham Matar, Penguin, (2024)