enligt O
Ordförandestriden är över och Stina leder Kollektivet. Hon saknar fortfarande sin man och allt som var förr, vilket gör att hon trots allt känner sig ganska olycklig. Inte blir det bättre när hennes syster dyker upp och förväntar sig att Stina ska ägna sin tid åt henne, när Stina själv bara räknar ner de dagar hon har kvar. Samtidigt så finns det många som behöver henne och det där med döden är ändå oundvikligt och ingenting hon behöver sitta och vänta på.
Några som verkligen behöver hjälp är Hakan och Zahra. De har just blivit föräldrar, men allt är så mycket svårare än de tänkt sig. Dottern skriker oavbrutet och de vet inte hur de ska hjälpa henne. Just skildringen av koliknätterna och dagarna för den delen, kastar mig tillbaka i tiden och får mig att minnas den otroliga tröttheten och uppgivenheten som tar över hela ens väsen.
Vi får också lära känna Bengt lite bättre och han blir mer än den sure gubben som försöker ta ordförandeposten från Stina. Bengts dotter Frida flyttar in och de kämpar med att våga prata om saker de vant sig vid att dölja djupt inne i sig själva. Det är en fin skildring av en pappa-dotter-relation som är ganska komplicerad.
Mörka kvällar i Kollektivet är en riktigt trevlig bok och jag imponeras av Callum Bloodworths förmåga att gestalta karaktärer och dessutom är han en mästare på dialoger. Trots att innehållet ibland är svart finns humorn alltid där. I höst kommer den tredje och avslutande delen om Kollektivet som fått namnet Frostnätter i Kollektivet. Den ser jag fram emot att läsa.
Om boken
Mörka kvällar i Kollektivet av Callum Bloodworth, Bazar förlag, (2025), 316 sidor