Eurovision 2025 – semifinal 1

Den första semifinal under Eurovision 2025 i Basel invigdes riktigt pampigt med ett nummer som byggde på förra årets vinnarlåt The Code och innehåll dans, joddling och alphorn. Jag älskade ju Nemo och hans låt gjorde sig fint även i detta format. Femton länder och låtar tävlade och tio gick vidare till final. Programledarna klarade sig helt okej, mest gillade jag Hazel Brugger som var riktigt rolig. Sjunga kunde de ju också, men som vanligt var det roligare att lyssna på Edward af Sillén. Kul också att Petra Mede dök upp mitt i det överpompösa musikalnumret om allt som kommer från Schweiz.

Följande tio låtar gick vidare till final

Norge Kyle Alessandro tar studenten i vår och det märks lite att han är ung och nervös under framträdandet. Rösten håller inte riktigt, men dansen sitter. Lighter är en helt okej, men lyfter inte riktigt. En sämre Saade-kopia med en låt som mest känns rörig. Roligt att Norge gick vidare, men någon höjdarlåt var det verkligen inte.

Albanien Elektronisk albansk folkmusik med en riktigt säker sångerska funkar oväntat bra. Att lägga till spoken word funkar däremot sådär, men helheten är suggestiv och snygg. Det här kan gå hur som helst på lördag, men kul ändå att de gick vidare.

Sverige KAJ gjorde sitt jobb och jag kan inte hjälpa att jag fascineras av gruppens framfart. Låten sätter sig på hjärnan totalt och numret är snyggt. Publiken jublar och jag andas mest ut. Det blir kul att se hur långt det räcker på lördag för bastubröderna.

Island Jag förstår att bröderna i gruppen Væb jämförs med Jedward som tävlade för Irland 2011, inte för att låten är så lik, men energin är densamma. Dessutom känns fiolerna mer irländska än isländska. Kul också att de sjunger på isländska och även om det känns väldigt 80-tal är det en låt som fastnar. Det vore roligt om det gick bra för Island på lördag och ännu roligare om de når högt.

Nederländerna Claude sjunger på franska och engelska i C’est La Vie och nu kanske det blir revansch efter att ha blivit diskade förra året. Det här är sjukt snyggt och väldigt franskt inledningsvis. Jag tycker däremot inte att refrängen är lika bra, även om den är lätt att ta till sig är ”la, la, la, la, la vie” både banalt och tråkigt. Storfavorit inför finalen trots allt.

Polen Justyna tävlar för andra gången i Eurovision, 30 år (!) efter den första gången. Låten heter Gaja och låter inledningsvis som ett turkiskt bidrag, för att sedan övergå i någon märklig power-disco med lååånga toner, ett lätt hysteriskt fiolsolo och så lite eld på det. Inte min kopp te, även om det på många sätt är ett mäktigt nummer.

San Marino DJ:n Gabry Ponte representerar tävlingens minsta land. Han har tidigare varit med i Eifell 65 som gav oss Blue (Da Ba Dee), en något irriterande hit. Tutta L’Italia är en typisk sommarhit som säkert kommer att nå en stor publik. Inte dåligt, men inte min grej alls. Det är dock en låt som mycket troligt fastnar i hjärnan.

Estland Tommy Cash sjunger Espresso Macciato på någon slags påhittad italienska i en låt som skriker Eurovision, men som jag tycker är mer pinsam än rolig. Inte överraskande att den går vidare, inte heller om den hamnar högt, men jag hoppas att den landar i botten då det här är Eurovision när det är som sämst.

Portugal NAPA bjuder på en låt som börjar finstämt med vacker stämsång, men snart börjar svänga mer. Lite arenarockskänsla och jag gillar det oväntat mycket. En låt som nästan är bra på riktigt, möjligen känns den lite väl långsam, men det är ändå en av mina favoriter på lördag.

Ukraina hade utan tvekan gått vidare oavsett låt och bjuder på en låt som delvis framförs på rätt knackig engelska. Rätt snygg melodi, en refräng som sätter sig och skickliga sångare gör att finalplatsen känns given även sett till låten. Lite väl mycket inspirerat av Nemo möjligen, men helt okej. Snabbrepriserna gjorde dessutom att låten växte, vilket bådar gott inför finalen.

Följande låtar åkte ut

Slovenien Klemen Slakodja sjunger om sin frus cancer och hänger upp och ner delar av låter för att visa hur mycket deras liv påverkades. Låten är finstämd, med en vacker om än lite övertydlig text. När hans fru kommer in på scenen blir det lite väl mycket, men jag tyckte ändå att det var synd att den inte gick vidare.

Belgien Red Sebastian har enligt Edward af Sillén inspirerats av krabban Sebastian i Den lilla sjöjungfrun. Han är röd, scenen är röd, basen dunkar låten igenom och övergår snart i någon slags hysterisk techno. Helt okej och kanske en låt som växer. Sången är lite skakig och det drar ner betyget. En låt att träna och dansa till, men inte lyssna på.

Azerbajdzjan Mamagama har en sångare som tävlat i The Voice och jisses, hans röst sticker verkligen ut. Jag är inget fan av hans falsett, som känns som ett försök att likna Michael Jackson utan att ha förmågan att göra det. En mellanlåt som inte känns jättekul, men visst försöker de få upp stämningen och publiken verkar gilla mer än vad jag gör. De som röstade gjorde det däremot.

Kroatien Representeras av Marko Bošnjak som utsatts för mycket homofobi sedan han kom ut som gay. Han tävlar med låten Poison Cake och det är tyvärr är riktigt dålig låt. Då räcker det inte att sångaren sjunger okej och att numret är snyggt.

Cypern Theo Evans avslutade semifinalen i högt tempo Shhh. En helt okej låt, inte jättebra och inte dålig, med en sångare som är säkert, men inte fantastisk. Den funkar och jag är lite överraskad över att den inte gick till final.

Och tre redan klara

Förutom de kvalande låtarna fick vi lyssna på Spaniens och Italiens bidrag, liksom den låt som värdlandet Schweiz tävlar med. Spanien representeras av Melody som sjunger Esa Diva och ja, divan är hennes roll. En pigg och glad, men rätt tråkig låt. Italien deltar med en låt som är typiskt Italien, men även om vi hört den många gånger förr är det här en ovanligt trevlig version av den klassiska italienska balladen. Lucio Corsi kan sjunga och går igenom rutan. Jag gillar skarpt. Även Schweiz bjuder på en fin låt som står i snygg kontrast till förra årets vinnare. Zoë Më sjunger Voyage och det gör hon med den äran.

Foto: Corinne Cumming/EBU