Elin Bengtssons senaste bok Vrakstrand utspelar sig, likt många andra ungdomsböcker, på sommarlovet. Huvudpersonen Sam bor med sin mormor och morfar i det lilla samhället Marösund. I huset finns också ett rum som tillhörde Lina, Sams mamma som fick henne som tonåring. Rummet har inte öppnats på många år, men trots det är Lina på många sätt närvarande och påverkar husets tre invånare stort. Någon pappa finns inte och har aldrig funnits. Så är det bara och Sam har egentligen inte funderat så mycket på vem han var. Mycket ändras dock när Lau dyker upp för att sommarjobba i Marösund. Lau är nyfiken på Sam och vill både lära känna henne och få veta mer om hennes bakgrund. Även Sams nyfikenhet väcks och hon börjar söka efter svar om vad som egentligen hände sommaren hon blev till. Jakten på den tonårspojke som gjorde Lina gravid leder dem ut i Europa. Det lugna livet i Marösund byts då mot ett större äventyr och fantasipojken har förvandlats till en man.
Egentligen är Vrakstrand inte speciellt unik sett till innehållet, men Bengtssons språk lyfter berättelsen och skapar något unikt. Vuxenblivande och identitet är vanliga teman i böcker för unga och även här lyckas författaren skapa något som jag inte läst en massa gånger tidigare. Det här är stor litteratur som bara råkar ha en yngre målgrupp än böcker som brukar hyllas på kultursidorna. Jag hoppas och tror att Bengtsson får en massa uppmärksamhet och gärna ett pris eller två för Vrakstrand. Bengtssons tidigare böcker har varit bra, men Vrakstrand är ännu bättre.
Om boken
Vrakstrand av Elin Bengtsson, Natur & Kultur, (2024), 254 sidor
Foto: Sara Mac Key
Pingback: Vrakstrand - Bokfeed