Att läsa är att resa brukar det heta och i februari fokuserar jag på att uppleva kultur som utspelar sig i London för att rama in den ”riktiga” resa vi ska göra nästa vecka. Veckans kulturfråga handlar om platser du besökt genom kulturella verk. Det kan vara verkliga eller fiktiva platser, sådana du besökt ”i verkligheten”, sådana du gärna skulle besöka och sådana som gärna får stanna i fiktionen.
Vilka fascinerande platser har du besökt med hjälp av kulturella verk?
Jag har en plats som jag drömmer om att besöka och det är Prince Edward Island utanför Kanadas östkust. Ni kanske undrar varför och svaret är L M Montgomery. Hennes böcker om Anne och Emily utspelar sig där och det är en plats som nästan känns som en fantasivärld, men den finns ju faktiskt på riktigt.
Jag tycker om att uppleva kultur från Indien och ibland tänker jag att jag skulle vilja åka dit, men andra stunder är jag ganska säker på att jag inte skulle klara av miljön. Det får bli lugna platser i så fall. Att uppleva Calcutta på film, som jag gjorde under Göteborg Film Festival, tycker jag dock om.
Fiktiva världar kan också locka som till exempel småstaden Longhampton i Lucy Dillons böcker, eller varför inte det lilla samhället i Yorkshire där serien I vår herres hage utspelar sig. Egentligen hade jag troligen dött av tristess efter bara några dagar, men lugnet lockar i teorin. En verklig plats som också är lugn och som ligger nära nog att besöka är Åstol som beskrivs i Anne-Lie Högbergs böcker om Donna.
Maken har drömt om Indien, i min ungdom tänkte jag cykla dit…
Ibland är det trevligt se fina dokumentärer i tv-soffan.
Det har blivit mest brittiskt, magiskt att besöka litterära platser:
https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2025/02/litterara-platser-kultur.html
Tre öar skulle jag vilja uppleva ”på riktigt” men har hittills åtminstone fått nöja mig med böcker och film.
https://klimakteriehaxan.blogspot.com/2025/02/att-resa-genom-bocker-ar-ocksa-att.html
Indien tror jag blir en väldig kulturkrock även om jag gärna hade åkt dit. I vår Herres hage blir nog också en kulturkrock om än på andra hållet.
http://mrscalloway.blogspot.com/2025/02/veckans-kulturfraga-v-6-2025.html
Indien är precis så färgsprakande, myllrande, omtumlande, underbart och tålamodsprövande på en och samma gång, som det skildras i böcker och filmer, tycker jag. Reste där omfattande för ett antal år sedan, inte minst genom otaliga tågresor på egen hand upp längs dess östra kust. Bär det i minnet och funderar möjligen på att återvända för den årliga litteraturfestivalen i den rosa staden Jaipur i Rajasthan, men annars nöjer jag mig nog med minnena.
Jag drömmer också om att få uppleva Prince Edward Island i Kanada. Kanske en dag?!