Jouer avec le feu

Vad gör du om din son, som du alltid älskat villkorslöst, väljer en väg som du inte kan acceptera? Om han gör det svårt för dig att se förbi den han ibland är och därför gör det svårare för dig att älska honom? Pierre Hohenberg lever ensam med sina två tonårssöner efter att hans fru dött. Felix, kallad Fus, är den äldste och han är en ganska vanlig kille som gillar att spela och titta på fotboll. Så dyker några kompisar till honom upp på en match och det är ingen tvekan om att det här inte är några trevliga killar. Snart inser Pierre att hans son allt mer dras in i högerextrema kretsar och att det handlar om väldigt mycket mer än att stå i den mindre trevliga delen av fotbollsklacken.

Vad är det som får en till synes vanlig tonåring att välja en väg som går helt emot den uppfostran han fått? Egentligen ger systrarna Delphine och Muriel Coulin inget enkelt svar på frågan i sin film Jouer avec le feu (The Quiet Son) och anledningen är att något sådant helt enkelt inte finns. Fus porträtteras inte som något monster och de ursäktar inte heller hans beteende. Istället visar de att han är en komplex människa som väljer en väg som varken hans pappa eller bror förstår. Ena stunden dansar han på broderns examensfest, medan han i en annan tid på en annan plats slåss och sprider hat.

Kanske handlar det om att han inte ser någon framtid. Hans lillebror Louis är den lyckade sonen med fina betyg som drömmer om Sorbonne, medan Fus inte ens klarade av att få ett diplom i metallhantverk. Pierre själv reparerar tågspår och arbetar hårt. Bilden av arbetaren utan rättigheter stämmer kanske inte på honom, men Fus tar rollen som den arge arbetarsonen som tror att allt hade blivit bättre om bara de riktiga fransmännen fick mer makt och mer inflytande. Både Pierre och Louis försöker att resonera med honom och ibland känns det som att de kanske, kanske har lyckats övertyga honom om att överge sina nya vänner, men snart är han hos dem igen.

Jouer avec le feu är en väldigt stark film med några scener som är svåra att se. Vincent Lindon som spelar Pierre gör ett fantastiskt jobb och hans smärta går nästan att ta på liksom kärleken till sonen som trots allt finns kvar även om den ibland är svår att hantera. Även Benjamin Voisin som spelar Fus är riktigt bra. Med små medel uttrycker han känslor, inte sällan utan ord. Jag berörs väldigt mycket av skildringen av Pierre och hans söner. Det är sällan jag sett en film som så tydligt problematiserat kärleken inom en familj. Filmen är baserad på romanen Ce qu’il faut de nuit av Laurent Petitmangin från 2020, en bok som finns på engelska med titeln What you need from the night.


Om filmen

Jouer avec le feu (2024), 1h 58min

Regisserad av Delphine och Muriel Coulin

Baserad på en bok av Laurent Petitmangin

1 reaktion på ”Jouer avec le feu”

  1. Pingback: Jouer avec le feu - Bloggfeed

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen