Det som gör I vår herres hage så fin att se på är det rofyllda, vardagslunket. Möten mellan människor, möten mellan människor och djur, de små sakerna som har betydelse, men som sällan får ta plats i berättelser. När säsong 5 inleds är det fortfarande krig i Europa och såväl James som Tristan befinner sig långt från sin familj. Tristan längre bort än James. På kliniken har Siegfried fortfarande hjälp av Richard Carmody som fortfarande är lite tafatt, men börjar komma in i yrket och patienterna väljer inte alltid Siegfried framför honom. Den som fått förändra sitt liv mest är kanske Mrs Pumphrey vars stora hus blivit sjukhus. Samtidigt känner hon sig en aning mer betydelsefull än vanligt om än lite undanskuffad. Även Helens liv har självklart förändrats massor efter att hon både blivit mamma och tillfälligt ensamstående. Redan i säsongens andra avsnitt händer dock något med James som gör att han tvingas återvända hem. Livet förändras igen och denna gång främst till det bättre.
Samtidigt som det händer en hel del i de allt för få avsnitten i den femte säsongen. Det ska finnas ett sjunde avsnitt, då säsongen avslutas med ett julavsnitt, men svt verkar ha tagit för vana att spara det till året därpå. Jag hade dock önskat att vi hade fått njuta av några avsnitt till med en halt häst, en förstoppad kalv, en skendräktig hund eller kanske ännu en förrymd orm. Det behövs liksom inte mer drama än så, även om krigets skugga självklart påverkar livet även i den lilla byn i Yorkshire. I vår herres hage är en trivsam serie som jag ibland funderar på att se om. Det får bli under en regnig dag eller två i sommar. Sådana brukar det ju finnas gott om.

Om serien
I vår herres hage, säsong 5, 6 avsnitt (+ ett julavsnitt), (2024)
Baserad på böcker av James Herriot
Underbart brittiskt!
Håller med! Älskar dialekterna.