Innan jag såg den andra säsongen av The Diplomat med Keri Russel i huvudrollen som amerikansk ambassadör i Storbritannien, såg jag om den första. Det är jag glad att jag gjorde, då det här definitivt är en serie där detaljerna är viktiga. I den första säsongen blir Russels rollfigur Kate Wyler ett uppdrag hon inte räknat med och mer eller mindre tvingas arbeta i London istället för i Kabul. Orsaken är att ett brittiskt fartyg har sprängts i Persiska viken och amerikanerna inser att de behöver ha någon i London de kan lita på. Kates man Hal hade mer än gärna tagit jobbet, men den här gången är han istället medföljande ”fru”.
Första säsongen avslutas med att Kate är i Paris med den brittiske utrikesministern Austin Dennison medan Hal och två anställda på ambassaden, Stuart och Ronnie, utsätts för ett bombdåd. I inledningen av säsong 2 skyndar Kate sig tillbaka till London och det något skakiga förhållandet mellan henne och Hal visar sig vara mer betydelsefullt än vad någon av dem egentligen vill erkänna. Just samspelet mellan paret Wyler är en av seriens största behållningar. Rufus Sewell spelar Hal och han gör det bra. Den politiska spänningen ökar också en hel del i säsong 2 och misstankarna om vem eller vilka som ligger bakom attacken på det brittiska fartyget ändras flera gånger. Avslutningen på det sjätte avsnittet, som också är säsongen sista (det borde vara förbjudet att göra så korta säsonger) är rejält spännande och jag är glad att en tredje säsong redan är planerad.
The Diplomat är perfekt underhållning. Smart intrig, spännande och faktiskt trovärdiga vändningar och riktigt bra skådespelare. Lite löjligt är det att alla hela tiden ska tjata om hur ointresserad Kate Wyler är av sitt utseende, men samtidigt är det lite uppfriskande att se en lite rufsig huvudperson. Nu är Keri Russel ändå en av de snyggaste kvinnor jag vet, med eller utan rufsigt hår, men bäst är hennes rappa tunga och manuset som gör att hon får använda den.
