En person i min närhet berättade att hen börjat lyssna på ljudböcker för första gången i sitt liv. Största orsaken var att nyheter och poddar numera kändes lite väl tungt med tanke på allt som hänt och händer i omvärlden. Jag känner lite samma och även om jag fortsätter att lyssna på den enda podd jag följer, Druid & Zimmerman, har jag minskat rejält på nyhetsflödet i mitt liv. Veckans kulturfråga handlar inte om politik, utan om kultur som får dig att glömma världen för en stund.

Allt för ofta fastnar jag i realityserier som Love is Blind och Gift vid första ögonkastet. Egentligen är det verkligen inte bra och det blir mer konflikt än kärlek. Ändå är det något som fascinerar mig med att följa begynnande kärlek och de svårigheter som paren kan möta. Lite extra roligt är det när det faktiskt blir bra, som med Rosanna och Christoffer från förra årets säsong av Gift vid första ögonkastet som nu gift sig ”på riktigt”.

Lättsamma tv-serier av andra slag är också effektivt och just nu ser jag andra säsongen av The Diplomat, som visserligen handlar om politik och minst sagt hemska saker, men ändå funkar den faktiskt som verklighetsflykt då spänningen gör att jag går helt in i berättelsen. Snart ska jag ge mig på julfilmer och julböcker som verkligen bjuder på den fluffigaste sortens verklighetsflykt. Här gäller det dock att verken håller sig på rätt sida smör- och sockersidan. Det får inte bli för mycket av det goda, utan precis lagom mycket mys. Den av årets julböcker jag är mest sugen på är Klubben för en lyckligare jul av Caroline Säfstrand, då jag tyckte om den förra boken i serien.

Annat som kanske inte är kultur, men trevliga tillbehör är glögg, pepparkakor och lussekatter. Kanske ett tänt ljus eller två. Det gäller att mysa till det bäst det går när mycket är mörkt både bokstavligt och bildligt.

5 svar på “Veckans kulturfråga v.46”
  1. Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, Bodil Malmsten & Craven Faults i öronen, nya vandringsskor för skogen, Britbox (suck, så mycket bra!) på skärmen och ett berg med böcker om europeiska katedraler över hela skrivbordet. Ska kura så här ett tag nu.

    1. Håller med, jag är också väldigt kluven till GVFÖ. Senaste svenska har jag faktiskt inte ens sett. Det känns enklare och mer fiktivt med de amerikanska av någon anledning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.