Jag har tänkt läsa böcker av såväl Brenda Navarro och Hernan Diaz och inser att jag behöver göra en lista på böcker jag inser under Bokmässan att jag vill läsa, eller i det här fallet påmints om att jag vill läsa. Lite extra spännande är det att Diaz berättar att han växte upp i Sverige och att hans senaste bok på svenska På avstånd handlar om en flykt från Sverige till USA i mitten av 1800-talet. Navarros bok Aska i munnen handlar om att leva i Spanien och Mexiko. Hur det goda livet i Europa endast är till för några få. Hon ser sin bok som politisk, då dem handlar om frågor och perspektiv som sällan lyfts och menar att all litteratur är just politisk. Diaz undviker dock att skriva om nutiden och ville undersöka migration ur ett äldre perspektiv och hur det påverkade de fördomar, den diskriminering och den rasism som fanns även då, men såg annorlunda ut än idag.

Båda författarna har skrivit om saker och krafter som inte går att påverka. Navarro skriver om depression och självmord, som är ett stort problem i Spanien. Ett annat tema är en slags modern kolonialism, där en viss typ av arbete görs av kvinnor med låg status. Det finns en del ilska i boken, men Kyeyune Backström reagerar också på att vissa grupper ofta kallas arga, när de egentligen protesterar mot orättvisa. Navarro talar till exempel om den farliga synen om Europa som centrum som gjort stor skada historiskt och som nu behöver förändras. Hon kommer från Mexiko och just mexikaner framställs ofta som arga och våldsamma.

Hernan Diaz skriver i Egendom om kapital, där huvudpersonernas förmögenhets skapats av slaveri. Där finns en koppling mellan hans bok och Navarros, för även om det handlar om helt olika länder och olika tider finns människor som utnyttjas. I På avstånd är invandrarna mer isolerade, men deras närvaro i samhället behövs. Kyeyune Backström beskriver den som en ”klassisk västern”, något som Diaz vill problematisera. Han menar att den klassiska västern, som inte sällan var väldigt problematisk och därför blev ersatt med anti-western redan på 1950-talet. Det Diaz vill göra är att återgå till genren, men att vrida på den och kanske också problematisera densamma.

Två böcker som på olika sätt handlar om drömmen om ett bättre liv som kanske inte blev som det var tänkt. Krocken mellan förväntningar och verkligheten finns där, vilket väcker en rädsla för framtiden. Extra svårt blir det, säger Navarro, om depression är en faktor. Diaz tycker att det är intressant att den amerikanska drömmen är något som fortfarande är så centralt i USA och genomsyrar mycket av kulturen. Det finns ingen ”svensk dröm” eller en lika uttalad dröm kopplad till något annat land. Det viktiga att komma ihåg är att människor som lever i periferin inte har någon egen röst, utan samhället styrs av andra som inte sällan sätter sig själva först. Det är därför, säger Navarro, som det är viktigt att ge de tystade en röst genom litteraturen.

Även Diaz tycker att perspektivet i en roman är viktigt, liksom hur mycket berättaren vet och kan se. I På avstånd får vi bara Håkans perspektiv och kan bara förstå det han förstår, vilket när han anländer till San Francisco är bara några få ord på engelska. Diaz ville skriva fram hur det är att leva utan ett språk i ett nytt land. Det låter onekligen väldigt intressant och På avstånd klättrar på läslistan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.