Makt, hierarkier och manliga egon i kulturens värld

Therese Bohman och Jenny Andreasson intervjuas av Kristina Lindquist i ett samtal som rör sig kring temat makt. Jag har inte hunnit läsa Bohmans senaste bok Andromeda, men vill och är dessutom mycket nyfiken på Andreassons debut Teatern.

Makt i kulturvärlden är speciell, påpekar Bohman, kanske för att det finns ganska få maktpositioner i en värld där många har ont om både pengar och makt. Det finns också en föreställning om att det inte finns någon konflikt kring makt, att alla är jämlik, trots att det inte är så. Andreasson lyfter hur arbete inom kulturen dessutom görs med sig själv som verktyg, vilket skapar en sårbarhet.

Inom litteraturvärlden är det möjligt att ta en egen väg och skapa sin egen makt, speciellt om man har privilegier att vara ung. Andreasson saknar samma möjlighet inom teatervärlden, där få fria teatergrupper finns kvar i Stockholm, även om det finna några i Göteborg.

Hur är det då med det manliga egot och makten? En förändringsprocess är på gång, menar Bohman, och talar om litteraturvärlden och den kvinnliga makten som ökar. Inom teatern finns fler traditionella patriarkala strukturer. En dramatiker är man, enligt traditionen och även i samtiden.

I Andromeda är livet på ett förlag i centrum. Det låter som en klassisk bok om ett förhållande mellan en äldre man och en yngre kvinna, men Bohman är noga med att påpeka att de har en relation som är något annat, svårdefinierat. De möts kring litteraturen som påverkat båda deras liv. Visst finns det en skillnad gällande just makt, men Bohman vill skildra något annat, mer intressant, mindre statiskt.

”Makt är något som flyter”, säger Andreasson och det vill hon skildra i sin bok. huvudpersonen har mycket makt initialt, men förlorar den. Tanken är att hon ska sätta upp Hamlet, men kan inte slutföra projektet. Det handlar inte bara om att förlora sin reella makt, utan också tron på sig själv. Att skylla på att någon är sjuk om ett uppdrag inte slutförs är vanligt inom teatervärlden, menar Andreasson och talar om hur både lögner och tystnad påverkar. Kanske för att den som får betalt för att syssla med teater, som kan försörja sig på sin konst, är beredd att göra lite väl mycket för att behålla den. En fråga som undersöks i romanen är hur mycket är värt att offra för sin karriär. Här finns också en skillnad gällande kraven på män och kvinnor.

Den kvinnliga huvudpersonen i Bohmans bok är visserligen en av berättarna, men fokus ligger på den manlige huvudpersonen även då hon berättar. Mannen är en framstående person i bokvärlden och hon beundrar honom. Han har makt. men njuter inte nödvändigtvis av den. När han får chansen att själv berätta om sitt liv skapas en mer komplex bild av någon som på ytan har lyckats.

Maktförhållanden inom relationer, som t.ex. den mellan regissör och skådespelare är något Andreasson menar finns kvar. Det gäller både privat och professionellt. Hon menar också att det ställs olika krav på män och kvinnor som är regissörer och att det är lättare för män att ha makt utan ansvar än för kvinnor. En manlig regissör kan komma undan med att vara lite oförberedd och ”skön” vilket inte är möjligt för kvinnor. Inte heller kan kvinnliga regissörer ha samma sorters förhållanden som manliga diton.

Pengar spelar också stor roll för makten inom kulturvärlden, Bohman talar till exempel om förlagens kommersiella författare som drar in pengar till både sig själva och sitt förlag och hur det medför makt. Har personerna på scenen makt? Jo, till viss del då de gett ut böcker och på så sätt påverkar kulturvärlden. Andreasson menar att hon hade mer makt som regissör på Dramaten, men att hon inte saknar de krav och det ansvar positionen medförde.

Tyck till:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: