Dag: 10 maj 2022

Vidare från semifinal 1 i Eurovision 2022

Semifinal 1 är avgjord och 17 bidrag har blivit 10. Tävlingen sänds från Turin, Italien. Edward af Sillén är som vanligt en fantastisk kommentator och även programledarna Alessandro Cattelan, Laura Pausini och Mika klarar sig fint. Extra roigt var det att se Mika, även om hans italienska koppling är lite vag och hans monologer lite väl mycket ibland. Vackrast under kvällen är kanske Fai rumaro med Diodato, som skulle ha tävlat för Italien 2020. En riktigt snyggt nummer som verkligen lyfter fram den fantastiska scenen.

Direktkvalificerade till lördagens finaler är de fem stora och ikväll fick vi se bidragen från Frankrike och Italien. Det franska bidraget heter Fuenn och framförs av Alvan and Ahez på bretonska. Ett riktigt skumt bidrag som jag inte riktigt förstod grejen med. Värdnationen Italiens bidrag heter Brividi och framförs av duon Mahmood & BLANCO. Tydligen är låten redan en stor hit och den sticker verkligen ut. Sådär superbra tycker jag inte att den är, men den kan ju växa.

De tio bidragen som går till final är:

Schweiz representeras av Marius Bear med låten Boys do cry. Självklart gillar jag blinkningen till The Cures klassiska låt, men så många andra likheter med bandet i fråga finns inte. Det skulle vara den lätt 80-talsdoftande stilen sångaren har. Det här är en soft ballad, på gränsen till smörig och med evergreen-känsla. Bear har en bra och personlig röst som gör sig bra. Den här kan nog åka in på min lugna Spotify-lista.

Armeniens bidrag Snap framförs av Rosa Linn och är kanske enda låten i den första semifinalen som är bra på riktigt. En slags svängig ballad med countrykänsla. Snyggt ända fram till det sönderwailade slutet där helheten förstörs rätt mycket, tyvärr.

Island skickar trion Syster som har kända musikerföräldrar och är uppvuxen med musik. Låten Með Hækkandi Sól är soft och countrydoftande, med text på isländska. Exotiskt så att det räcker och blir över. Snygg låt med stark refräng, men framträdandet är lite väl töntigt och blir nästan parodiskt. Bättre att lyssna än att titta och när jag lyssnar växer den för varje gång.

Litauen representeras av Monika Liu som till stilen påminner om Liza Minelli. En rätt bra låt som doftar Bond och jag kan tänka mig att den växer för varje lyssning. Sångerskan är cool på riktigt och jag gillar mycket. Frågan är hur mycket den sticker ut. En fransk tolva är given, men i övrigt?

Portugals bidrag är en av många ballader i årets tävling. MARO är en habil sångerska och Saudade Saudade hyfsad låt, men ingenting som sticker ut. Bra bakgrundsmusik, men jag har svårt att se att den når någon topp-placering på lördag.

Norge låt heter Give That Wolf A Banana och framförs av två vargar klädda i gult. Ingen vet vilka som gömmer sig under maskerna. Ett ganska snyggt, men minst sagt surrealistiskt nummer. Af Sillén berättar att många trott att det är Ylvis som gömmer sig under maskerna, vilket låter som en logisk gissning. Duon bakom Ylvis dementerar dock detta.

Grekland representeras av norsk-grekisk sångerskan Amanda Georgiadi Tenfjord. Hennes låt Die Together är verkligen snygg, men den kommer liksom aldrig igång. Visst händer det lite mer i refrängen, visst är det en gripande text och visst framförs låten av en säker sångerska, men det är lite väl jämntjockt. “Klassisk grekisk tragedi” som Edward af Sillén kallar det. Det här är en låt som växer för varje snabbrepris å andra sidan, så kanske gillar jag den mer på lördag.

Ukraina ställer upp i tävlingen trots kriget och får publikens kärlek och glädje. Kalush Orchestra framför låten Stefania som är en minst sagt spännande blandning av rap och ukrainsk folkmusik. Hur mycket mer Eurovision kan det bli? Definitivt inte min kopp te, men utan tvekan intressant. Klart är i alla fall är det här inte är den typ av bidrag där det mesta av tiden går åt till att fundera över vilka andra låtar som plagierats. Efter några snabbrepriser börjar den dock fastna, så kanske vinner den i längden.

Moldavien kör årets clownbidrag och visst är det lite småkul, men mest rätt pinsamt. Låten Trenuleţul med Zdob şi Zdub & Advahov Brothers är för mycket av allt. Den här låten hade jag kunnat vara utan på lördag.

Nederländerna representeras av S10 och låten De Diepte. Snyggt nummer och snygg låt, men kanske lite tråkigt och sticker inte ut alls. Jag överraskas av att det här är en av favoriterna till att vinna på lördag. Det får bli några lyssningar till innan finalen.


Bland dessa tio är mina favoriter Schweiz och Armenien och jag saknar faktiskt egentligen ingen låt bland de som inte gick vidare. Roligt i år är att många länder väljer att sjunga på andra språk än engelska och i flera fall på små språk i sitt land.

Har du några favoriter bland dessa tolv finalister? Var det någon låt du tycker borde gått vidare som inte gjorde det?

Photo by Aditya Chinchure on Unsplash

Andetag av Jennifer Niven

Det är sommaren innan college och Claude har planer för det som kanske blir den sista sommaren som barn. Så händer något som förändrar allt. Hennes föräldrar berättar att de ska skiljas och Claudes mamma tar med henne till en ö långt bort där hennes vän Abby har ett hus. Även om hon fyllt 17 pendlar Claude mellan att känna sig som ett mycket litet barn och samtidigt önska att hon var vuxen. En del av henne vill skrika och gråta över sina föräldrars agerande, men samtidigt vill hon frigöra sig från dem. Oftast klarar hon att leva i nuet, men ibland kommer sorgen och bitterheten över att det liv hon tidigare levt kommer att förändras för alltid.

På ön finns ingen mobiltäckning mer än i affären som långt ifrån alltid är öppen. Det gör att hon har svårt att hålla kontakten med sin bästa vän Saz. Att kontakten med pappan är minst lika svårt att upprätthålla gör henne inte lika mycket. Claude är besviken på sina föräldrar, men främst på sin pappa. Han försöker blidka henne genom att skicka paket med hennes favoritsaker, men Claude är inte beredd att förlåta honom. Det blir inte den sommar Claude hade planerat, men det blir en bra sommar trots allt. Visst är hennes mamma ledsen, men hon begraver sig i gamla dokument om människor som levt på ön och verkar hantera ensamheten hyfsat. Claude hittar nya vänner som hon umgås med och så träffar hon Jeremiah Crew, kallad Miah, och faller pladask. Planen var att träffa en kille, hänga lite, ha lite kul och bli av med oskulden. I verkligheten har hon svårt att hantera sina känslor, men hänger gör hon, kul har hon och oskulden är ett minne blott. På samma gång lär hon sig att kärlek är mycket mer än så. Det krävs mod för att våga älska och Claude känner sig minst av allt modig. Ändå väljer hon att blunda och hoppa.

Andetag är Jennifer Nivens tredje bok som översatts till svenska och den skiljer sig från hennes tidigare. Tankarna går till Sarah Dessen och de sommarböcker hon skriver, som alla brukar inledas med att något dramatiskt händer och livet förändras för den kvinnliga huvudpersonen. Inledningsvis är jag ganska besviken, men jag fortsätter att läsa kanske främst för att jag gillar Claude. Niven beskriver den första kärleken på ett ärligt och vackert sätt, vilket gör Andetag värd att läsa. Det gäller att minnas att det här är en bok för unga och egentligen inte för mig. Hade jag läst den på högstadiet eller början av gymnasiet skulle jag ha absolut älskat den, men nu känns det lite väl vanlig. Å andra sidan behövs feelgood med svärta även för unga läsare. Kanske hade jag önskat att Miah skildrats mer komplext och inte bara som en snygg och snäll kille med ett mörkt förflutet. Som läsare förstår vi att det finns mycket i hans liv som påverkat honom, men vi får veta väldigt lite. Samtidigt är det här Claudes bok och det är hennes sommarupplevelser som står i centrum. Något jag verkligen gillar med Andetag är berättelserna om Claudes döda släktingar som tidigare bodde på ön, som hennes namne Claudine. Här finns en hel del trådar att utveckla till något mycket mer. Tyvärr stannar berättelsen även här på ytan och det är något av bokens problem. Som en hyllning till den första kärleken är den däremot smått fantastisk.


Om boken

Andetag av Jennifer Niven, Gilla Böcker, (2021), Unga vuxna, 400 sidor

Originaltitel: Breathless Översättare: Ylva Stålmarck

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: