1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria

Året är 1959 och Ingrid lever ett enkelt liv som ensamstående mamma till sin son Tom. Den ganska mycket äldre maken Istvan, men rötter i Ungern, har dött och Ingrid är änka. För att försörja sig arbetar hon som lärarinna på en privat flickskola på Östermalm och har självaste Dagmar Lange som kollega. Trots att hon får kämpa trivs hon med sitt liv. Lägenheten är liten, men den är hennes. Sonen är fin och arbetet stimulerande. På kvällarna läser hon mer än gärna en bok eller träffar väninnan Britt och hennes man Ingvar, som är en känd filmproducent. Friheten finns där och den älskar hon. Hon befinner sig mitt i Stockholm, långt från barndomens Jönköping och bestämmer själv över sitt liv.

Så träffar Ingrid den unge journalisten Georg och tycke uppstår. Ganska himlastormande först, men det står ganska snart klart för Ingrid att det inte är enkelt att införliva en man i det liv hon skapat åt sig. Men Georg är snäll både mot henne och Tom, en trygghet och ett sällskap. Visserligen gillar han inte hennes vänner och han vill gärna bestämma, men när Ingrid blir gravid är det en självklarhet att de gifter sig och skapar ett gemensamt liv. Ett liv där Ingrids frihet begränsas ordentligt.

Tankarna går till Kristina Sandbergs Maj när jag läser om Ingrid, men faktiskt uppskattar jag 1959: Ingrid och Georg – en kärlekssaga mer än Att föda ett barn. Dessutom har jag lättare att identifiera mig med Ingrid än med Maj. Ingrid funderar mer över livet och gör medvetna val, trots att det kanske inte alltid är så att hon gör det hon helst vill. För den som försöker styra sitt liv mer kan det gå illa, vilket sidoberättelsen om Georgs syster visar. Där träder dock en kvinnogemenskap in och kanske är det en av de saker jag tycker mest om med berättelsen om Ingrid, att hon har väninnor och att Britt, den bästa av dem, ställer upp när det är svårt.

Helena von Zweigbergk har inte skrivit någon biografi, men tydligen var hennes mamma lärarinna och pappa journalist. De skilde sig tidigt och hon växte upp med en ensamstående mamma. Tanken är att följa Ingrid och Georg i fler böcker. Nästa bok i serien har arbetsnamnet 1981 och jag ser verkligen fram emot att återse karaktärerna. Däremot hade jag gärna gjort det under 60- eller 70-talet också. Oavsett är jag säker på att det kommer att bli en läsvärd bok. Helena von Zweigbergk har varit mycket bra även tidigare, men med 1959: Ingrid och Georg – en kärlekssaga har hon verkligen skrivit något utöver det vanliga. De drygt 450 sidorna slukas i ett nafs och jag vill helst av allt läsa mer om Ingrid och Georg.


Om boken

1959: Ingrid och Georg – en kärlekssaga av Helena von Zweigbergk, Norstedts förlag, (2022), 435 sidor