Fädernas missgärningar

“När Ragnhild Pekkari bestämde sig för att dö blev livet lite lättare att leva.” Så inleds Fädernas missgärningar som avslutar Åsa Larsson serien om Rebecka Martinsson. Sex böcker har det blivit totalt och det har hunnit gå tolv år mellan första och sista boken. Rebecka lever ensam och hennes före detta pojkvän har träffat en ny kärlek. Hon saknar honom och förbannar sig själv för att hon förstörde något som egentligen gjorde hennes liv bättre. Jobbet är inte heller speciellt roligt längre och hon är allmänt ganska låg.

Ragnhild, kvinnan som vill dö, ger sig ut på en skidtur och planen är att gå genom isen. Det är slutet av april och dagtid är isen inte alls särskilt stabil. Hon har sett ut en snöbrygga med strömmande vatten under och tänker att det är det perfekta stället att drunkna på. Planen är att skida ut dit, dricka lite kaffe och sedan dö. Ragnhild har ganska nyss gått i pension och har ingen eller inget kvar att leva för. Ingen skulle heller sakna henne om hon försvann. Det är hon säker på. Inte ens dottern Paula, för hon har helt valt sin far och Ragnhild har tappat kontakten både med henne och sina barnbarn.

När hon ute på isen och dricker sin sisa kopp kaffe ringer telefonen och en ung man i andra änden berättar att Ragnhilds bror Henry inte har hämtat sina beställda varor, något han gör varje vecka. Kan hon undersöka om något hänt honom? Ragnhild och Henry har inte haft kontakt på över trettio år, men Ragnhild har ändå svårt att göra annan än att skida över isen till ön där brodern bott ensam i mer än 50 år, för att undersöka vad som hänt. Hon nästan önskar att han är död, för risken är annars att han gör henne så förbannad att hon behöver slå ihjäl honom. Så tänker hon i alla fall när hon svär sig fram på skidorna.

Det visar sig att Ragnhilds önskan slår in. Henry är mycket riktigt död och när Ragnhild undersöker huset hittar hon spår efter fler människor och faktiskt också ett lik i en stor frys. Mannen i frysen har legat där länge och är den kände före detta boxaren Börje Ströms far, som försvann under en semester på ön. Börje har i alla tider trött att fadern övergav honom och tvingas nu rota bland minnen som han försökt förtränga. Fallet är preskriberat, men rättsläkaren Lars Pohjanen lovar Börje Ström att rota i vad som hänt hans far. Han ber Rebecka Martinsson om hjälp och hon blir en del av fallet, något som visar sig vara lite problematiskt då hennes mamma Virpi var fosterbarn hos familjen Pekkari. Det hela blir alltså mer personligt än hon tänkt från början, men det är inte bara av ondo.

Min enda invändning mot Fädernas missgärningar är att jag tycker att den är lite för lång och lite för mångordig. Samtidigt är det en intressant historia, speciellt fint är det att läsa om Börje Ström både i dåtid och nutid. Jag tycker också om att Åsa Larsson försöker att knyta ihop de lösa trådar som funnits under serien, för att lämna Rebecka Martinsson på en okej plats. Nu är jag väldigt nyfiken på vad Larsson ska hitta på härnäst. Är Martinssons berättelse verkligen avslutad, eller är det bara så att hon är färdig med Kiruna?


Om boken

Fädernas missgärningar av Åsa Larsson, Albert Bonniers Förlag, (2021), 580 sidor

Utsedd till Årets bästa svenska kriminalroman 2021 av Svenska Deckarakademin