Dag: 22 oktober 2021

Årets bästa kriminalromaner enligt Svenska Deckarakademin

Det är den här tiden på året då nomineringslistor och prisutdelningar duggar tätt. Igår avslöjade Svenska Deckarakademin de nominerade kriminalromanerna i två kategorier, bästa svenska och översatta. Bland 230 titlar har jurygrupperna valt ut tio stycken.

Årets bästa svenska kriminalromaner

Pestön av Marie Hermanson (Albert Bonniers förlag)
Fädernas missgärningar av Åsa Larsson (Albert Bonniers förlag)
Mord enligt manus av Dennis Magnusson(Ordfront)
Polcirkeln av Liza Marklund (Piratförlaget)
Benvittring av Johan Theorin (Wahlström & Widstrand) Utkommer 15 november

Åsa Larsson och Johan Theorin har tilldelats priset tidigare och de har även vunnit priset för bästa debutdeckare. Även Liza Marklund har vunnit debutantpriset och dessutom varit nominerad till årets bästa svenska kriminalroman. Nominerade för första gången är Dennis Magnusson, som debuterade 2017 och Marie Hermanson, som debuterade redan 1986, men skrivit få böcker som kategoriseras som kriminalromaner.

Årets bästa översatta kriminalromaner

När kungen dör av Elina Backman (Bokfabriken)
Originaltitel: Kun kuningas kuolee. Översättning: Marjut Hökfelt.

Arktiska nätter av Giles Blunt (Hoi förlag)
Originaltitel: Until the Night. Översättning: Sandra Gustafsson & Lars Rambe

Äppelmannen av Anne Mette Hancock (Louise Bäckelin förlag)
Originaltitel: Mercedes-snittet. Översättning: Helena Stedman.

Flickan vid bron av Arnaldur Indriðason (Norstedts)
Originaltitel: Stúlkan hjá brúnni. Översättning: Ingela Jansson.

Återträffen av Guillaume Musso (Bokförlaget Nona)
Originaltitel: La jeune fille et la nuit. Översättning: Christina Norrman.

 

Faktiskt har jag faktiskt läst något av en av författarna, nämligen Giles Blunt. Mycket märkligt att jag aldrig får tummen ur att läsa något av Arnaldur Indriðason, men kanske är det dags att läsa Mörkret vet från 2020, som är första boken i Konrad-serien. Indriðason tilldelades priset Årets bästa översatta deckare 2005 med boken Änglarösten.

 

Nästa vecka får vi veta vilka författare och titlar som nomineras till årets debutantpris, samt till barn- och ungdomspriset Spårhunden. Alla vinnare offentliggörs vid Svenska Deckarakademins och Svenska Deckarbibliotekets festival i Eskilstuna den 19 – 21 november.

Syster av Sofia Nordin

Sofia Nordin är utan tvekan en av mina absoluta favoritförfattare som skriver för unga. Senaste boken Syster är lite annorlunda, men väldigt bra. Vi får följa Magda som bor med sin mamma, pappa och lillasyster. När vi träffar hennes första gången har hennes mamma bestämt sig för att ta med sina barn och lämna deras pappa, hennes make. Vi förstår att han dricker för mycket och dessutom är våldsam.

Det är nära att de inte kommer iväg, men snart rullar bilen mot det skyddade boendet Jordasång, ett slags kollektiv för kvinnor och barn som lever ett annorlunda liv utan teknik, nära naturen. Alternativt och lite flummigt tycker nog både Magda och hennes mamma, men samtidigt tryggt. Den som leder kollektivet kallar sig Syster och det första hon gör är att ta bilnycklar och mobiltelefoner. Detta för att Magda och hennes mamma inte ska lockas att åka hem igen eller kontakta sin make/pappa. Det är svårt att lämna ett destruktivt förhållande, menar Syster och isoleringen är nödvändig för att kunna börja om.

Från att ha levt ett ganska vanligt tonårsliv får Magda nu uppleva något helt annat. Livet på Jordasång är både väldigt enkelt och väldigt komplicerat. Enkelt för att livet är tydligt. Syster bestämmer och mycket handlar om att odla, sköta djur och gå lite i skolan. Uppgifterna är konkreta, matematiken handlar om potatis eller annat vardagsnära och Magda trivs med att slippa det ytliga liv som hon varit van vid. Snart skäms hon över sina tajta kläder och fixeringen vid sitt utseende, som sedan varit så naturligt. Det som gör livet komplicerat är att vissa regler som är självklara i världen utanför inte är det där. Monogami till exempel och när Magda förälskar sig i Attila inser hon att han inte riktigt är uppfostrad i att se tvåsamhet som något naturligt.

Syster är, som jag skrev i inledningen, en mycket annorlunda bok. Skildringen av kvinnokollektivet som är något av en sekt är intressant och inte alls så svartvit som sådana skildringar brukar vara. Intressant är också Magdas utveckling och anpassning till sitt nya liv. Kritiken mot det stressiga och ganska osunda liv vi lever är tydlig och ger ytterligare en dimension till den mer klassiska berättelsen om en kvinna som lämnar en man som förstör hennes liv. Ingenting är enkelt, men Sofia Nordin erbjuder en del hopp trots allt. Kanske är det lite väl enkelt ibland och karaktärerna agerar inte helt trovärdigt, men Syster är en bok som väcker många tankar och kan leda till intressanta samtal.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: