Dag: 23 september, 2021

Till den som läsning berör

Många seminarier om läsning för min del denna dag. Emma Leijnse, journalist på Sydsvenskan som ofta skriver om skolan, leder samtalet med Maria Heimer, skolbibliotekarie och författare, Matz Nilsson, förbundsordförande Sveriges Skolledarförbund och Johan Unenge, tecknare, författare och Sveriges första läsambassadör.

Vi måste börja redan innan barnen föds, säger Heimer och talar om vikten av att prata läsning på Mac, BVC, Öppna förskolan, inom idrottsrörelsen och inte minst i skolan. Johan Unenge lyfter statistik som skrämmer, som att endast 50% av föräldrarna läser för sina barn, men också att färre lärare ser sig som läsare och satsningar på skolbibliotek måste prioriteras.

När inte alla föräldrar kan läsa är det självklart allt viktigare att skolan kompenserar och även att vuxenutbildningen jobbar med vårdnadshavare så att fler får ett språk. Skolan har ett ansvar som de inte kan bortse ifrån, säger Nilsson.

Vad är det ultimata argumentet för att föräldrar ska läsa för sina barn?, frågar Leijnse. Unenge drar paralleller till hur mycket tid som läggs på idrott och att föräldrarna är beredda att motivera sina barn där. Samma borde gälla för språkutvecklingen och kanske är då kombinationen idrott och läsning bra, säger Unenge och Nilsson lägger till att kunskaper om hur viktig läsningen faktiskt är måste ut till alla föräldrar.

Läsning kräver förberedelse, säger Heimer och poängterar vikten av medvetenhet även när det gäller högläsning. Det är lättare att läsa bra om man övat och dessutom lättare att ge eleverna förförståelse, ställa relevanta frågor och skapa samtal.

Litteraturen behöver vara ny och relevant, frontas så att barnen blir intresserade. Är böckerna gamla och slitna väcks inte intresset varje dag. Att böckerna finns i olika miljöer, t.ex. böcker om djur i en djurmiljö och böcker om byggande i byggmiljö, är också viktigt.

Mycket har förändrats i svensk skola, påpekar Nilsson, när Leijnse berättar om ett mail hon fått av  en lärare som undervisade i år ett och två på den tiden då det fanns tid att lyssna på varje barns läsning varje dag. Det handlar dels om att utbildningen för lärare förändrats på så sätt att lågstadielärarutbildningen försvann under en period. Många barn möter obehöriga lärare, tiden finns inte varken för screening eller för att möta varje barn i dennes läsutveckling.

Ledarkapet har också en enorm betydelse, menar Matz Nilsson och trycker på att rektor är ansvarig för att se till att elever får den hjälp de behöver och har lärare som har adekvat utbildning och kunskap. Det finns väldiga brister i svensk skola, in minst gällande tidiga insatser och fokus på läsning. Att vi har välutbildade lågstadielärare med gedigna kunskaper om läsinlärning är också centralt.

Finns inte en intresse för läsning hos lärare och skolledare är det lätt att den försvinner från skolan, säger Unenge och menar att det krävs en förändring i inställning både hos lärare och elever. Läsning måste ses som något som både är roligt och viktigt. Så är det inte nu. Heimer lyfter vikten av att läsa även inom fritidsverksamheten och att det finns ett skolbibliotek att samarbeta med. Hos skolbibliotekarier måste väl ändå läsintresset vara centralt, tänker jag. Heimer trycker också på vikten av läsande förebilder och levande samtal kring litteratur inte bara mellan svensklärare och elev, utan mellan många olika vuxna i skolan.

Unenge berättar om ett projekt kring basket och böcker i Biskopsgården. En basketplan där det också fanns böcker och där de lokala poliserna fanns med på plan. Att göra böcker tillgängliga är viktigt och dessutom förmedla att det roligt, inte bara nyttigt. Läsning tillsammans är också något som är viktigt, säger Unenge, och hänvisar till en undersökning som visar att ungdomar tycker att dataspel är roligt för att det är socialt och något man gör gemensamt.

Allt kan inte heller skötas av ideella organisationer eller av skolan, utan även näringslivet, säger Unenge. Förlagen tjänar förvisso pengar på böcker, men det betyder inte att ett samarbete med dem är fel.

Har du tillgång till Bokmässan Play kan du ta del av seminariet här.

Bokprovning årgång 2020

För den som, liksom jag, läser mycket för barn- och ungdom är Bokprovning ett intressent koncept. Här presenteras tendenser i utgivningen av barn- och ungdomsböcker under 2020. Kajsa Bäckius och Sofia Gydemo, bibliotekarier på Svenska barnboksinstitutet bjuder på en massa statistik, men också tankar kring innehåll och teman. Det är inget kvalitetsurval, utan mer av en kartläggning. På SBI:s hemsida finns ännu mer information.

2037 tryckta böcker ligger till grund för Bokprovningen och efter en stadig uppgång gällande utgivningen har de senaste tre åren minskat. Det talades tidigare om en överutgivning och förlagen tjänade lite på varje titel. Under pandemin har bokförsäljningen ökat, men då främst inom de digitala tjänsterna för ljus- och e-böcker.

Bilderböcker, ungdomsböcker och översatt litteratur minskar mest och skillnaden mellan den svenska och den översatta litteraturen blir allt större. Det här märks tydligt tycker jag och framför allt översätts väldigt få bra, ungdomsböcker. Svenska titlar säljer mest, vilket säkert är en förklaring. Av de översatta böckerna är 64% skrivna på engelska och därefter kommer franska och sedan de nordiska språken. Få böcker skrivna utanför Europa når hit och det verkar inte bli bättre 2021. Hittills i år har endast en bok från ett icke-europeiskt språk registrerats. Däremot har utgivningen i Sverige på stora invandrarspråk och de officiella minoritetsspråken ökat. Då är det etablerade författares böcker som översätts på svenska.

Pandemiböcker är en tydlig trend inom främst barnlitteraturen, både i skönlitteratur och fackböcker. Dels böcker som hade en tydlig koppling till pandemin, men också böcker där covid-19 eller Corona inte nämns. Böcker som skrevs innan pandemin, men på grund av den blev kusligt aktuella. Magnus Nordins serie zonen som inleds med Röd zon är ett exempel på det. Många är böckerna med ett tydligt  pedagogiskt anslag som handlar om saker som vikten av att tvätta händerna. Faktaböcker om pandemier kom också ut och till och med Bert skriver om covid och karantän i sin senaste dagbok. I spåren av covid-19 har många fått nya vanor och intressen och en spaning är att det kommer flera böcker 2021 om fjällvandring och odling.

Tydligt är trots allt att innehållet 2020 är ganska likt det som funnits tidigare år. Många djur, speciellt hundar, fanns i böcker för barn upp till 12 år. För äldre handlar det mer om kärlek, hbtqi och överlevnad ofta med fokus på fantasy. Även böcker med hbtqi-tema för yngre barn blir vanligare, både i kapitelböcker och böcker för mellanåldern. Som exempel ges Ett rum till Lisen av Elin Johansson, Ellen Svedjeland och Emma AdBåge. En annan ganska oväntad trend är käpphästar som dyker upp både i skönlitteraturen och faktaböckerna.

Fler trender 2020:

Natt, mörker och skräck var stort i barnböcker.

I kategorin kapitelböcker gavs det i princip bara ut böcker i redan existerande serier. Detsamma gäller i böcker för mellanåldern.

Ungdomsböcker präglas av idyllfobi och det är precis som i bilderböckerna mycket mörker men också våld.

Faktaböcker då? Där var det mycket bajs, något som skapade debatt i media.

 

 

 

 

Läsning på gång!

Detta seminarium om läsfrämjande leds av Ingela Hofsten som samtalar med Maria Ehde Andersson, ansvarig för Språkstart Halland, Liselott Drejstam, skolbibliotekarie och Jenny Lindberg, universitetslektor på Högskolan i Borås.

I samarbete med bland annat BVC arbetar Språkstart Halland med små barns språkutveckling. De besöker familjerna och delar ut språkpaket som innehåller böcker, men också annat. De visar föräldrarna hur de kan läsa för sina barn och på andra sätt utveckla deras språk. Fler paket delas sedan ut och det unika med projektet är inte minst långsiktigheten. Ehde Andersson lyfter vikten av forskning som grund för arbetet, men att balansen mellan teori och praktik måste finnas.

Liselott Drejstam tipsar om boktips på toaletten. Något som når många och hon märker att elever söker upp henne och ber att få låna ”toalettböckerna”. Det skulle jag också vilja göra, så himla bra tips! Arenaskolan läser är ett annat projekt där alla lärare och elever läser antingen samma bok eller olika böcker i ett författarskap. Projektet har som syfte att samtal kring böcker ska öka och läsningen få stå mer i fokus. Dessa riktigt bra tips tar jag med mig. En av kollegorna föreslog ett gemensamt läsprojekt på vårt program och det borde vi verkligen starta upp.

Panelsen diskuterar val av texten och hur nivån ska anpassas. Som Drejstam påpekar är det viktigt att känna sin målgrupp både gällande textnivå och innehåll. Två sjuor kan inte automatiskt läsa samma bok. Det här är en av mina käpphästar gällande läsning, att böcker ska väljas med omsorg. Det är också därför jag har svårt att se hur en kanon för skolan ska kunna fungera.

I projektet Språkstart Halland väljer de också texter med omsorg. De möter föräldrarna när barnen är 6 månader och då erbjuder de böcker med och utan text. Ofta väljer föräldrarna för svåra böcker om de själva väljer och många tycker dessutom att det är svårt att med ett annat modersmål veta vad de ska välja.

Något som Drejstam lyfter och som också är något jag tycker är viktigt är hur böcker gör att vi kan identifiera oss med karaktärer som faktiskt inte är som vi. Vi pratar ofta om att alla måste kunna identifiera sig med karaktärer i en bok och menar då att de måste få läsa om karaktärer som liknar dem själva. Så måste det inte vara. Istället måste de möta en bredd av karaktärer. Genom textsamtal kan hon också märka att gemensam läsning faktiskt ger läsglädje, även om vissa högstadieelever gärna vill hävda att de inte gillar. Jenny Lindberg lyfter det faktum att läsning kan betyda mycket mer än förbättring av läsförmåga. Det handlar till exempel om identitetsskapande och inte bara för unga. Det handlar inte bara om att kunna ta till sig samhällsinformation utan om väldigt mycket mer. Det håller jag med om!

Har du tillgång till Bokmässan Play kan du ta del av samtalet här.

Demokratin 100 år — hur främjas demokratin?

Peter Örn, ordförande för kommittén Demokratin 100 år leder samtalet kring demokrati med Najma Mohamed, rektor för politikerskolan Höj rösten och medgrundare till Refugees Welcome, Helena Jonsson, landshövding i Jönsson och Sofia Näsström, författare och statsvetare på Uppsala universitet.

Sofia Näsström börjar med att tala om de stora rörelserna i början av förra seklet. I dessa rörelser spreds kunskaper och läsningen stod i centrum. Sverige, som var ett av de mest ojämlika länderna i Europa, kunde förändras och folkrörelserna födde hopp om förändring.

Det är nästan exakt 100 år sedan kvinnor fick rösträtt och därmed kom kvinnofrågor att bli en del av politiken. Frågor om t.ex. barnomsorg och annat som var viktigt för jämlikhet. För mycket social och ekonomisk ojämlikhet gör att demokratin kanske inte känns lika relevant och Näsström lyfter hur välfärden och demokratin hör ihop. Delaktigheten i form av valdeltagande är högt i Sverige och vi ligger också högt i demokratijämförelser. Folk tycker fortfarande att det är värt att gå och rösta.

Helena Johansson berättar om en undersökning om svensk demokrati och en utmaning som hon lyfter är upplevelsen för många är att det inte finns neutral information. Polariseringen ökar, vilket leder till ett minskat deltagande i opinionsbildning. Visst finns det högljudda röster i sociala medier, men i den allmänna opinionen är vissa rädda för att höja sina röster.

Vissa grupper är förfördelade i vår demokrati. Skillnader mellan stad och land är stora. Vissa kvinnor, de välutbildade, får ökad frihet, medan andra fått mindre frihet och inte minst inflytande. Kvinnor med låglönejobb och osäkra anställningar hör till dem.

Najma Mohamed berättar om Höj rösten, som vill att olika röster ska höras. Ett mål är att öka representationen bland våra folkvalda, så att fler känner igen sig i våra politiker och upplever att de blir sedda. Att få höja rösten i stängda grupper på Facebook fyller också sitt syfte och det är viktigt att vi får tycka vad vi vill. Samtidigt är digitaliseringen uteslutande, då alla inte är en del av den. Ett slags digitala klassklyftor, som Peter Örn kallar det.

Ska du kunna påverka på riktigt behöver du ta dig in i det politiska systemet, säger Mohamed och påpekar att många engagerar sig idag, men inte i de traditionella, politiska partierna. Har de ens en funktion längre, frågar Öst och Näsström får svara. Hon berättar om det stora engagemang som finns bland unga inte riktigt tas tillvara i partierna. Mohamed säger att deltagarna i politikerskolan får i uppdrag att gå med i ett parti och att de ofta blir välkomnade, men att strukturen är trög. Många är engagerade i olika frågor, men inte i helheten, påpekar Jonsson, som menar att vi måste förbi enfrågefokuset och de politiska partierna måste bli tydligare stent ideologiskt.

Inte heller finns så många visioner kring ett framtida samhälle just nu, fortsätter Jonsson, då fokus på allt som inte fungerar gör att engagemanget minskar. Jag funderar ofta över många partiers fixering vid att svartmåla och skrämma, istället för att berätta vilket samhälle de vill ha. Tron på förändring är central även i de moderna folkrörelserna. Hoppet står till den yngre generationen, säger Örn, men även om jag håller med så måste vi faktiskt ta ansvar själva, vi som är äldre och faktiskt också har ett stort ansvar.

Har du tillgång till Bokmässan Play kan du ta del av samtalet här.

Läsrådet presenteras

Bakgrunden till temat LÄS! LÄS! LÄS! är precis det som Amanda Lind talade om under invigningen, att språket är centralt för att kunna delta i samhället. Den som inte läser får ett begränsat ordförråd och riskerar att hamna utanför demokratin. Läs för barnen, läs med barnen och läs själv, säger Elisabet Reslegård, ordförande för Läsrörelsen och lyfter fram att barn gör som vi gör, inte som vi säger.

Amanda Lind, kulturminister och Svante Weyler, numera styrelseordförande för Kulturrådet fortsätter samtalet kring läsning och varför det behövs satsningar. Läsandet går ner hos barn och unga, men också hos vuxna. Ett trendbrott verkar kommit under pandemin och jag hoppas att läsningen och bokförsäljningen fortsätter att öka. Som Amanda Lind påpekar är det inte så himla enkelt att få tonåringar att läsa, men att bra böcker och sakargument kring vikten av språk kan hjälpa.

Det nyinstiftade Läsrådet presenteras av Amanda Lind. Rådet inrättas under Kulturrådet och därför är Läsrådets ordförande Kajsa Ravin, generaldirektör på Kulturrådet. Ledamöter är också Dilsa Demirbag-Sten, Berättarministeriet, Marlen Eskander, Läsfrämjarinstitutet, Katti Hoflin, Kulturchef Västra Götaland, Ingela Korsell, författare, Elin Nord, universitesbibliotekarie, Magnus Persson, professor, Helya Riazat, rektor och grundare Järvaskolan, Lars Strannegård, rektor Handelshögskolan i Stockholm.

Elin Nord talar om tillgänglig läsning som en hjärtefråga och jag håller verkligen med om det. Fokus på unga, som Katti Hoflin påpekar är det verkligen viktigt att vi stärker ungas läsning. Att en femtedel av ungdomarna lämnar grundskolan utan att kunna läsa, trots att de borde ha erbjudits möjligheten att läsa.

Ingela Korsell lyfter vikten av att böcker syns i media, i hemmen och inte minst i skolan. Svante Weyler är inne på att det inte bara kan handla om att locka, utan också om piska. Ska alla vara tvungna att läsa ett visst antal böcker under skoltiden? Jag är inne på att det måste finnas tydligare skrivningar i kursplanerna om att eleverna måste läsa böcker. Nu står det texter, vilket i teorin (och tyvärr också i praktiken) kan innebära att eleverna endast möter kortare texter.

Katti Hoflin lyfter vikten av samarbete, för även om det är kommuner och företag som ansvarar för skolan måste regioner och stat också gå in. Jag ska inte lyfta skolsystemet här, men visst är det katastrofalt att skolbibliotek inte finns på alla skolor och att det ses som okej. Ingela Korsell önskar sig fler författarbesök i skolorna även när budgeten inte tillåter det. Lust framför tvång är hennes melodi.

Bokmässan 2021 är invigd

När jag gick in i mässhallen möttes jag inte av ett myller människor, inte heller av förlagsmontrar. Som alltid har jag svårt att hitta rätt, men vad hjälper det att jag äntligen fått koll på var J-salar och K-salar ligger, när allt nu heter något annat. Jag letade mig till studio B och invigningen av Bokmässan. Där uppmärksammar Bokmässans Frida Edman att det är 20 år sedan Dawit Isaak fängslades.

Ett av årets teman är demokrati och Peter Örn, ordförande i kommittén Demokrati 100år, talar engagerat och passionerat om Selma Lagerlöf, att sätta världen i rörelse och vikten av att värna demokratin. Som programchefen Oskar Engström påpekar hör demokrati och litteratur verkligen ihop.

LÄS! LÄS! LÄS! är tema även i år och att få speciellt unga att läsa mer är som ni vet något som är centralt för mig. När kulturminister Amanda Lind officiellt inviger årets Bokmässa lyfter hon litteraturens kraft och att våra barn och unga får ta del av litteraturen och språket. Efter rösträtten är språket den viktigaste förutsättningen för att bli delaktig i demokratin.

Det är hundra år sedan demokratin utökades till att innefatta även kvinnor och det uppmärksammar Lind självklart. Hot, hat och röster som tystas, att demokratin inte är någon självklarhet, är något vi behöver vara medvetna om. Lind lyfter hotet mot det fria ordet och konsten runt om i världen. Att erbjuda en konstnärlig fristad, som Göteborg gör, har stor betydelse, påpekar hon.

Det blir nog bra det här trots allt. Idag, lördag och söndag blir det häng i studios och vid scener, medan jag imorgon tänker utnyttja mitt hotellrum till max och se på Bokmässan Play.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: