Berättelsen om Signe, Elizabeth och Iris i andra världskrigets Stockholm fortsätter i boken En andra allians. I serien Kontrahenternas inledande bok Det första chiffret får dessa unga kvinnor ett hemligt uppdrag som går ut på att genom signalspaning knäcka tyskarnas kodade meddelanden. När den andra boken inleds har dock Iris tagits till förhör av säkerhetspolisen. De vill veta mer om hennes flykt till Sverige, hennes man som är försvunnen och en väns mystiska död. Eftersom Iris är viktig för försvaret släpps hon snart, men säkerhetspolisen fortsätter att hänga henne i hasorna.
Det är vintern 1940 och det är rekordkallt. För Elizabeth är livet inte alls som hon tänkt sig. Hon vill roa sig, men känner allt större press från sina föräldrar att hitta en passande make och stadga sig. Inte blir det bättre av att hennes väninna Gullan gift sig med Elizabeths bror Arne och väntar smått. Elizabeth flyr hemmet och hänger ute med sin vän Dinty, som också han är ogift.
Signe trivs egentligen bra hos professorn och även på sitt andra jobb, men får allt större problem med sin hälsa. Det började redan när hon för första gången fick sin första ”månatliga” och har blivit allt värre med åldern. Eftersom Signes mor haft samma besvär och övertygat Signe om att ingenting kan göras, tiger hon och lider.
De tre huvudpersonerna utvecklas och fördjupas i Den andra alliansen, men det är faktiskt också så att krigets påverkan på både dem och staden också får ta mer plats. Efter en något långsam start ser jag nu verkligen fram emot att läsa Er tredje man, den tredje boken om väninnorna och hoppas på ännu fler böcker i serien.