Andra delen av Riad Sattoufs grafiska sjäövbiografi Framtidens arab utspelar sig 1984-1985. Familjen har lämnat Libyen för Syrien och bor i byn Ter Maaleh, utanför Homs för att vara nära pappans familj. Det är dags för Riad att börja skolan och det blir tufft. Först kommer han till skolan med den billigaste varianten av skoluniformen, men utan den krage och mössa som är obligatoriska delar. Stryk från fröken väntar självklart, för om det är något fröken tycker om är det att slå sina adepter. Riad fascineras av hur lugn och snäll hon ser ut före och efter slaget och hur grym hon lyckas se ut precis när hon slår. I skolan ligger störst fokus på att lära sig nationalsången, hylla ledaren Hafez al-Assad, berätta om allt som är haram och inte minst hur fruktansvärda judarna är. Indoktrineringen är oerhörd och skrämmande.
Livet i makens hemland är inte alls något som Riads franska mamma uppskattar. Hon är trött på att laga mat på stormkök, liksom bristen på pengar och varor. Hennes make ser sitt hemland som världens bästa land, men hon håller inte med. När hon besöker sina föräldrar tillsammans med barnen inser även Riad att det livet mellan hans föräldrars två hemländer skiljer sig åt väldigt mycket. Det är däremot inte så enkelt att ett land är bättre än det andra, eller ett språk för den delen. Klart är dock att det varken är enkelt att vara fransyska eller ett barn med fransk mamma i Syrien.
Om Framtidens arab 1 handlade mest om Libyen och det politiska systemet där, är del 2 mer fokuserad på krocken mellan den bild Riads far har av sitt hemland Syrien och livet där och den verklighet som beskrivs. Verkligheten som mer liknar den bild Riads mor har. Genom sin mors ögon berättar Riad om hedersförtryck och om det isolerade liv som en kvinna har i Syrien. Samtidigt är det tydligt att lojaliteten och kärleken är viktigare för Riads mamma än att flytta tillbaka till Frankrike. Jag är nyfiken på hennes syn på livet och hoppas att del 3 i serien kan fokusera mer på henne och mindre på hennes man. Där Riads pappa ser Syrien som möjligheternas land har hans mamma en helt annan bild och ser få möjligheter att leva ett gott liv där.