Jungfrustigen av Philip Teir

I flera år har jag haft med Philip Teir i min Boktolva som en av författarna jag vill läsa något av, men ännu inte stiftat bekantskap med. 2021 var året när det äntligen blev av och det var också året då Philip Teir inte fanns med på min lista med boktolveförfattare. Ironin. Trots detta är jag väldigt glad över att jag läste Jungfrustigen, dådet redan efter några sidor stod klart att Philip Teir har förutsättningar att bli en riktig favoritförfattare. Det är svårt att sätta ord på vad det var jag fastnade för, men jag ska göra ett försök. Främst handlade det om språket, som är stramt och snyggt, men också om karaktärerna som tilläts vara mänskliga. Jungfrustigen är ingen peppig bok om en skilsmässa som ger huvudpersonen ett nytt och fantastiskt liv, inte heller en bok om en navelskådande medelålders man som helt missar vad som händer i omvärlden. Det är istället ett bra och faktiskt intressant porträtt av en person som försöker leva ett så bra liv han kan.

Richard är författaren som kämpar för att skriva en bok som någon vill läsa. Han arbetar också som kulturchef på en tidning i Helsingfors och känner väl egentligen att jobbet börjar gå på tomgång och att han vill ha något mer. Det låter på pappret som en klassisk skilsmässoskildring. Äktenskapet med tonårskärleken börjar bli slentrianmässigt, barnen är större och klarar sig själva och så dyker kvinnan med stort K upp. Ändå lyckas Teir bjuda på något annorlunda. Huvudpersonen drivs egentligen inte av passion, kvinnan han träffar är inte någon yngre förmåga som får honom att känna sig ung på nytt och livet blir inte med ens rosaskimrande och fantastisk. När Richard träffar Paula på en förlagsfest väcks känslor hos honom, kanske är det passion, men främst handlar det om att han känner någon slags gemenskap. När de börjar träffas handlar det inte om hemliga kärleksmöten med sex i centrum, utan om att läsa tidningen ihop, dricka kaffe och prata. Teir beskriver på ett stillsamt, men ändå känslofyllt sätt hur Richards liv verkar närma sig sitt slut trots att han bara är 35 år. Paula, som är 15 år äldre, har en helt annan livslust än han och det smittar liksom av sig.

Läsåret 2021 har definitivt börjat bra och jag är så glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa något av Philip Teir. Nu är jag sugen på att fortsätta utforska hans författarskap.