Sommaren 85

Jag fyllde elva år 1985 och är några år yngre än huvudpersonen Lena i serien Sommaren 85. Hon drömmer om att åka på språkresa till Hastings (jag var där på språkresa några år senare) men hennes mamma Åsa har svårt att få ihop de pengar som behövs. Att låna pengar av sina föräldrar eller Lenas väldigt frånvarande pappa är inget alternativ. Åsa vill stå på egna ben och tar hellre en massa extrapass på jobbet än ber någon om hjälp.

Åsas föräldrar Barbro och Stickan spelas av Lotta Tejle och Mats Blomgren, som båda gör helt fantastiska rollprestationer. För mig är kanske Tejle seriens största behållning och hennes kamp för att få liv i sitt äktenskap berör verkligen. Jag tycker också om att följa Lena, spelad av Elina Sätterman, som drömmer om sin bästa sommar någonsin. Visst är Sätterman lite osäker ibland, men jag tycker ändå att hon gör en fin rolltolkning. Extra roligt är det att följa hennes väg mot ett allt större självförtroende. Däremot har jag lite svårt för Emma Broomés gestaltning av Åsa, en karaktär som hade kunnat vara intressant, men nu mest blir parodisk.

Sommaren 85 utspelar sig i det fiktiva lilla samhället Braxinge som bygdens starke man Janne, spelad av Morgan Alling gör allt för att sätta på kartan. Senaste planen är en gigantisk korvfest. Skildringen av Braxinge och dess invånare är ganska charmig och 80-talskänslan är total. Jag absolut älskar kostymerna, scenografin och inte minst musiken. Ibland blir det dock lite väl mycket buskis och vissa bikaraktärer blir mer pinsamma än underhållande. Trots ojämnheten ser jag färdigt på Sommaren 85 och det handlar helt om att jag vill veta hur det går för Barbro och Lena. Idén är bra, manuset inte lika klockrent, men det är roligt att få kliva in i den helt andra värld som fanns 1985.